Cykelupplevelser 2016 Storbritannien
”Ska du verkligen cykla i England?2 Sa min gode vän T. Varför det, det kommer att regna varje dag. Det kommer inte att bli bra. ”Dessutom så kör de på fel sida vägen, allihop, sa han, och deras öl är avslagen.”
Jag insisterade på att det blir visst en bra cykelupplevelse. Naturupplevelser, god öl, kulturupplevelser. Dessutom så fanns det en andra anledning till val av land. Min dotters examen från Glasgow University. Efter fyra år var hon äntligen färdig och ska flytta hem.
Så här ser den planerade rutten ut.
Flyget till Edinburgh avgick en halvtimme efter angiven tid. Det betydde att jag inte kom iväg från flygplatsen i Edinburgh förrän klockan var halv fyra på eftermiddagen. Det blev mörkt lite efter 22 så jag hade 6 timmar på mig att cykla de 85 km som det var enligt min mätning på Google maps.
Det tog längre tid än tänkt och det blev fel väg till Glasgow. Hade en ide om att cykla utmed Union canal från Falkirk men det blev inte så. Tog fel väg direkt utanför flygplatsen och hamnade på A89 som jag följde en bit.
Kom till Argyle street precis när gatlamporna tändes. Fortsatte mot BrewDog bar där jag köpte två Punk IPA innan jag fortsatte till hotellet där Linn väntade.
Jag stannade i Glasgow i tre dagar. Dagen efter var det dagen för Linns graduation ceremoni. En vacker tillställning i Universitetets gamla samlingssal. Men oj så lång tid det tog.
Kvällen avslutades på en restaurang. Dagen efter gick familjen på en stadsrundtur med stop på Katedralen, St George torg, Macintosh Tea room och the Lighthouse. Jag avslutade på West Brewery och familjen gick i butikerna på Buchanan Street.
Thomas följde med mig ut ur Glasgow eftersom sannolikheten att jag skulle cykla fel bedömdes som hög av både Linn och Thomas. Jag accepterade erbjudandet och vi drog iväg från hotellet direkt efter frukost.
Thomas lämnade mig i Eaglesham. Nu var jag själv men inte ensam. På vägen mötte jag klungor av andra cyklister, med snabba racercyklar. Vädret var fram till nu soligt och lagom varmt. Men nu började det dugga. Jag passerade Whitelee Windfarm och senare på eftermiddagen Darvel. Darvel är inte känt för mycket mer än att det är födelseplatsen för Alexander Fleming. Den kvällen slog jag läger i en skogsdunge lite utanför Sorn. Det hade regnat sen tidig eftermiddag fram till sent på kvällen. Därför valde jag att leta efter en skog. Genomblött men på gott humör. Cyklat i ett jordbruksområde med böljande fält. Med får och lamm på fälten.
Nästa dag var en upprepning av den förra. Regnskurar hela dagen. Men jag mäktade med 83 km den dagen.. Här någongång börjadee framväxeln krångla. Hur jag än skrivade på vajerspänningen så blev det inte bättre. Inte konstigt. Vid en närmare undersökning så såg jag att två bultar saknades. Använde bundband för att göra en provisorisk lagning. ”Kan nog ordna något i Dumfries”, tänkte jag. Men så blev det inte. Efter en dålig fish & shiips så besökte jag två affärer. Ingen hade bultar hemma.- Googlade och såg att i Longholm fanns det en cykelaffär.
Kom till Clarencefield den tredej dagen. Allt var blött och jag var på miserabelt humör. Stannade på Farmers in. Första natten på guesthouse. Jag var nu i södra Skottland. Hade passerat Galloway Forrest park. Stannade flera gånger för att byta buntbandet.
Återigen en regnig dag. Funderade länge på att vänta ut regnet men blev utkastad ur rummet. När jag såg skylten ”Devils Porridge” var jag bara tvungen att stanna till för att se vad det var. Det var ett krigsmuseeum tillägnat ammunitionsfabriken (http://www.devilsporridge.org.uk/)
Kom äntligen till Longtown och fick hjälp med bultarna. Regnet strilade ner oupphörligt hela dagen.
På små vägar närmade jag mig mitt mål för dagen, Gilsland.
Nära Gilsland fanns Hadranius mur https://sv.wikipedia.org/wiki/Hadrianus_mur : Genomblöt och lite trött letade jag efter ett ställe för natten. Men nej, allt var fullt. Istället fortsatte jag 4 km till Greenhead och Greenhead hostel. 50 pund för att sova i en gammal kyrka. Det enda roliga där var möten med vandrare som gick hela murens längd från Newcastle i öst till Bowness-on-Solway.
Det regnade. Vet inte hur många gånger jag kommer konstatera detta faktum. Cyklade mot Hadrian wall och museet utanför Gilstand. Det var stängt så det blev några panoramabilder på muren. Fortsatte på den gamla militärvägen.
Efter några mil och en skön utförskörning kom jag till Lanercost och den gamla klosterruinen.
Lanercost etablerades på någon gång mellan1165 – 1177 av Robert de Vaux. Det föll i ruiner efter upplösningen av klostren av Henrik VIII 1537. Så, inte så sevärt i mina ögon så jag fortsatte mot Brampton.
Man ser mycket när man cyklar. Idag en ultralöpare. Fick också hjälpa till drive en flock mjölkkor framåt. Men det här huset var verkligen intressant. Tyvärr såg jag ingen jag kunde prata med men se hur de anlagt nytt i tornet som delats.
Från Troutbeck var det en backe som tog lite tid. Stannade på The Royal Hotel i Dockray innan jag kom fram till Glenridding. Planen var att hitta en väg till sjön och få en trevlig camp ställe den natten. Så blev det inte. Bilden från Nedförkörningen från Glenridding.
Det blev utanför Patterdale. Tyckte jag hittat ett bra ställe. Bakom en stenmur, under en ek. Men inte. Bilarna hördes genom muren. Inget regn under dagen men på kvällen.
Jag hade kommit till Lake District. Nu kom den jobbigaste dagen av de alla. Kirkstone pass. Detta är Lake District högsta pass som är öppen för biltrafik och det ansluter från norr Rothay Valley till Patterdale i Ullswater Valley På vissa delar är lutningen 1:i 4. Nära toppen finns Kirkstone Pass Inn, den tredje högst belägna puben i i Storbritannien, den näst högsta är the Cat and Fiddle Inn i Peak District. Jag kom dit någon vecka senare. 2 km stod det på skylten att det skulle vara till toppen. Efter en stund kom vägskylt 13%. Det går ju an, tänkte jag och gnetade på . Det gick men det gick lsakta. Efter en halv km kom nästa skylt, 20%. Då började jag gå. När det var 300-400 meter kvar kom skylt nr 3, 13% igen. De här två kilometerna tog mig 70 minuter. Då var det en lättnat att det var nedför hela vägen till Windermere.
Det är populärt med vandring i UK. Helst ska det ske i grupper och helst där det är backigt. Därför såg jag mycket vandrare i Lake District. Efter Windermere och en snabblund fortsatte jag mot kendal. Tack vare sin närhet till nationalparken Lake District räknas Kendal som en del av den då turister använder staden som utgångspunkt. Staden Kendal ligger ute på landsbygden vilket gjort att den länge fungerat som handelscentrum för omgivningen. Första större by efter Kendal var Sedbergh. Ansedd som en stor antikvariatstad i paritet med Hay-on-Wye and Wigtown. I Dent stannade jag på den lokaal puben The George & Dragon. Men återigen, Ale är inte min dryck.
Återigen efter Dent drog det iväg på små backar, uppför eller nedför. Otroligt vackert i Yorkshire. Lite kargt men vackert.
Det småregnade på eftermiddagen med aning om regn på natten. Jag letade efter ett bra ställe att stanna vid. Bra betyder skydd för regn och vind. Till slut hittade jag ett övergivet skjul, eller om det var en container. Den gav lite skydd för regnet och vinden.
Natten var kall, blåsig och regnig. Då blev det bättre dagen efter. En utförskörning som varade i princip hela dagen. Första staden efter ca 30 km var Hawkes. En lite stad med ca 1100 invånare. Just den här dagen var det marknad så det var något fler människor och bilar.
Efter Hawkes följde vägen floden Ure. Nu var det en vacker dag. Lagom med sol. Kunde för första gången cykla med kortärmad tröja. Efter 75 km kom jag till Skelton on Ure. Stannade där för natten med visshet att dagen efter skull jag vara i York.
Slättlandet runt York och västlig vind gjorde att jag kom till York redan före 12. Lite krångel med att hitta Fort Hostel. Jag stannade en natt i York. Tittade på katedralen, tog bilder, provade Yorkshire pudding och deras ale.
Tyvärr så var kyrkan under renovering så det blev inga bra bilder. Kyrkan brann delvis den 9 juli 1984.
För första gången var det slättland. Passerade små jordbruksbyar. Tappade läsglasögonen (första förlusten). När jag kom till Bishopsphorpe såg jag ett stort hus. Blev nyfiken, stannade en dam med en hund. Jodå, det var biskopen av Yorks hus. Ett slott för en ensam gubbe som hon uttryckte det.
För att komma över floden Ouse fick jag ta en liten omväg genom Cawood. Fortsatte mot Pontefract och Barnsley. Där strax utanför var jag helt vilse i min cykling. Cyklade åt fel här. Mötte en dam på cykel som hjälpte mig på rätt väg mot Oxspring. Vi följde Trans Pennine cycle route till Penistone. Där slog jag upp mitt tält på ett fält, som dessutom var en populär väg att ta med hunden för de boende. Men som vanligt så sa de ingenting.
Nu kom nästa stora prövning. Peak District. Flera branta backar. Skylten visade 25%. Det var nerför men ändå!.
Bromsarna var slut. Det skrapade metall mot metall både fram och bak. Vådan av att räkna fel och cykla vägar med många långa backar. Första delen var delvis från Tour de France Yorkshire 2014. I Hope fanns ingen öppen cykelaffär så jag fortsatte mot Castleton. Där på 18 Bikes Ltd köpte jag äntligen mina belägg fram och bak. Jag stretade på i mina backar. Runt Castelton finns det många grottar öppna för allmänheten. Jag valde att inte krypa in i en sån. Jag ville framåt. Jag följde vägen ut ur Casteton. Men valde en mindre väg, dvs den gamla vägen. Plötsligt tog vägen slut. Jag hade kommit till Mam Tor jordskredsområde.
Senaste jordskredet var 1977. Sedan 1979 var vägen avstängd för trafik men öppen för vandrare, och cyklister. Efter den utmaningen kom jag till Buxton. Väg A54 mellan Från Buxton till Macclefield, även kallade the cat and the fiddle road, är ansedd som en av de farligaste vägarna i UK.
När jag var där var det inte så mycket trafik. Farligheten är för att det är många svepande kurvor som uppmanar till att köra för fort, motorcyklar framför allt. Från Buxton var det en lång klättring igen, denna gång 7,5 km. Med klättring betyder på touringcykel att farten närmast kan beskrivas som snabb promenad. Jag snurrade omkring i Macclefield innan jag bestämde mig för vilken väg jag skulle ta mot Chester. Passade på att proviantera. Den kvällen stannade jag i en hage ungefär 3 km utanför staden men 200 meter från en pub.
Utsikt från tältöppningen. Passade på att gå dit ladda min läsplatta och testa den lokale alen. Men nej, återigen det är inte min grej det där med real ale.
Jag var på väg mot Chester och Wales. Utanför Chester passerade jag Hawarden. Känd för att William Gladstone bott där. William Ewart Gladstone (1809 – 1898) var utan tvekan Storbritanniens största statsman och den viktigaste anglikanska lekman de senaste två århundradena. Fyra gånger premiärminister fyra gånger finansminister och parlamentariker mer än 63 år , har få politiker uppnått så många varaktiga reformer som Gladstone . Han var en pragmatisk politisk ledare med en oupphörliga intresse för historia , litteratur , den klassiska världen och teologiska tvister och var en glupsk läsare. Han efterlämnade ett stort bibliotek i Hawarden.
Efter viss möda hittade jag rätt väg att följa. Jag kom till Flint tidigt på eftermiddagen. Planen var att stanna där på ett hotell. Gå till en sportar och se EM Matchen Wales – Portugal. Det var svårare än jag anade att hitta ett rum. Alla rum var bokade av resande montörer till en stor fabrik utanför staden. The Ship hade ett rum men ville först inte låna ut den för de hade ingen bra plats för min cykel. Greg, en regelbunden gäst sa sig kunna ta hand om min cykel i sitt hus. Så blev det. Cykeln till Greg och jag stannade på The Ship. Wales förlorade matchen men alla var vi överens om att bästa laget vann.
Motvind, motvind, hela vägen från Flint till Conwy Bay. Jag följde North Wales Coast trial. Tack vare EUs regionala utvecklingsfond så har Wales byggt en strandpromenad och stormskydd utmed hela norra kusten.
Det mest slående var alla dessa sommarcamps av traiers. Tät, tät stod de i gigantiska områden bakom strandskyddet.
Det regnade, nej det var ett lätt duggregn, inte mycket men tillräckligt för att det skulle vara otrevligt. Många timmar senare än tänkt kom jag till Conwy. Conwy har en vacker port in i staden. Borgen Conwy Castle och stadsmurarna byggdes på uppdrag av Edvard I mellan 1283 och 1289, som en del av hans erövring av Wales.
En bild till från Conwy
Från Conwy blev det en stigning in i Snowdonia. Stannade efter 88 km några km utanför Betsy Coed.
Betsy Coed har en tydlig vandringsprofil. Butiker med utrustning, många B & B. Genom Snowdonia hela dagen. Det var en utmanande dag. Snowdonia är vacker med dess toppar och dalgångar. Ny toppnotering, 70,8 km/h. Stannade på ett fält innan jag kom till Mallwyd. Jag kom till Bishops castle på eftermiddagen med förhoppning att sitta ner med en kall lager i handen. Men så blev det inte.
Natten var inte bra, visserligen tyst men regnet kom på natten. Kom iväg efter lunch Det var fortfarande mycket kuperat. Jag stannade utanför Bishopscastle. Bishopscastle är en liten marknadsstad i sydvästra Shropshire , och förr dess minsta stad . Enligt 2011 folkräkningen hade en befolkning av 1893.
Staden ligger inom ett jordbruksområde och har också blivit känd för sin alternativa gemenskap inklusive konstnärer, musiker , författare och hantverkare. Staden har ett litet microbryggeri som är mycket uppskattat. Jag kom mitt in i en Real Ale festival. Flera bussar hade kommit med entusiastiska öldrickare som fyllde stadens fem barer och inns. Så det blev en fyrpack Stella i Coop butiken innan jag snabbt fortsatte några kilometer för att hitta en ställe att stanna på. Den kvällen stannade jag på ett fält, 400 meter från en gård. Jag var i ett jordbruksområde. Det var svårt hitta någon skog eller annat att stanna till på.
Nästa dag kom jag till Stratford on Aven, mer känd som Shakespeares födelsestad. Jag skaffade en karta med fem viktiga Shakespeare stopp. Efteråt kändes det som att nu har jag sett och varit i Shakespeareland. Vill man träffa anadra turister är Stratford en bra plats. Den var nog med på alla kinsesers måste lista för det var många där. Jag skaffade i alla fall en karta och gick Shakesoear promenaden. Den med de fem viktigaste stoppen. Här några bilder från den promenaden.
Nöjd med den turistinsatsen fortsatte jag mot Bath.
Vet inte vad eller varför jag valde att följa Fosse way från Stratford. Till en början var det vanlig väg med intensiv trafik. Lastbilar och bilar en meter till höger om mig. I Stow on the Wold blev det lite fel. Hade inte koll på kompass så ajg tog fel väg ut ur staden. Försökte gena genom jordbrukslandskapet. Hittade en genväg. Men det var en senväg. Kom tillbaks till utgångspunkten. Då hade jag cyklar två timmar och 12 km extra. Köpte mig en fish & chips. Sen gick det bättre. Jag kom till Crudwell. Där lämnade jag A229. Kom till den gamla Fosse way som var en byway. Hurra! 
En grusväg utan trafik. Jag svänge vänster där. Det började bli sent nu och tid att leta efter ett bra ställe att sova på . Första stället var bra men när två hästar tittade argt på mig på 30 meters avstånd förstod jag vinken. Hittade ett bättre ställe någon senare.
Det var en sån där typisk dag i England. Regn, uppehåå och mer regn. Bara att vänta som här, någonstans i Cotswold
Kom till Bath efter 4 timmar cykling på Fosse way. Först var det en byway men ju närmare Bath jag kom desto mer civiliserad blev vägen. Egentligen fanns det inga bra skäl att cykla till Bath. En stor besvikelse. Bath blev populär som en kurort i den georgiska eran (1700 talet). Georgiska arkitektur , utformad från Bath sten , inkluderar Royal Crescent , Circus , pumprum och Assembly. Ytterligare byggnad genomfördes i 19-talet och efter bad Blitz under andra världskriget .
Förutom att titta på alla dessa byggnader så var det inte så mycket mer. Kön till museet var två timmar lång. Inget för mig. Så jag lämnade Bath redan efter lunch. Jag följde Kenett & Avon Canal Towpath.
Den här dagen var en av de mest rogivande för det var ingen trafik och vattnet gjorde mig lugn.
Nästa historiska stopp var Highclere Castle. Dit var det två dagars cykling. Jag pratade med Brian Smith, från Lancaster, som bodde sex månader i in pråm varje sommar. Lite senare fick jag lära mig att det kostar 1300 pund att hyra en pråm i sju dagar. Jag kom till Delize slussarna. Ett magnifikt teknologiskt mästerverk från 1800-talet. De 29 slussarna har en stigning på 72 m på 3,2 km eller en 1 i 44 lutning . Slussen består av tre grupper . De lägre sju slussarna, Foxhangers Wharf till Foxhangers Bridge Lock , är spridda över 1,2 km . De närmaste sexton slussarna bildar en brant stigning i en rak linje uppför backen. De sista sex slussarna tar kanalen in i Devizes.
Den natten stannade jag på en bro över kanalen. Hittade inget bättre. Det var många som sprang förbi, med eller utan hund. Många gjorde tummen upp och stannade för att prata.
På små sidovägar kom jag till Highclere. Planen var att cykla till Highclere Castle dagen efter för en guidad tur i slottet. Men så blev det inte. Det var stängt. Alltid stängt på fredagar. Så det blev inget Downton Abbey besök. Men en bild i alla fall.
Fortsatte vidare mot slutmålet, Brighton. Det är inte alltid vägen ser ut som man tänkt sig. Så här kan det bli om man följer google maps anvisningar. Så här var det i ca 3 km.
På väg dit skulle jag stanna till hos en Warmshower host Bill Budd i Liss. Det blev en trevlig kväll med Bill, Jill och deras yngsta son på den lokala puben med mycket prat om långfärdscykling och annan konditionssport. Bill var erfaren maratonlöpare och cyklist. Ganska lik min egen bakgrund.
Nästa dag, den sista, följde Bill och Kevin med mig på deras cyklar till Brighton. Jill följde efter med bilen och där låg mina väskor. Det blev fem snabba timmar men många härliga klättringar och för mig ovanligt snabb cykling. Från Shoreham-by-Sea hade vi vinden i ryggen till Brighton. Vi stannade på promenaden. Bill ringde efter Jill så jag fick mina cykelväskor. Sen satt vi på strandpromenaden tills de åkte hem till Liss. Jag gick till mitt hostel.
Äntligen framme på promenaden i Brighton
jag stannade tre dagar i Brighton. I Brighton fanns Mark Brady. Ni vet han som jag träffade i Amazonas 2013 på Cykelupplevelser 2013. Passade på att hänga åp hans “World famous Pump Room” .
Cykelupplevelser 2016 var ännu inte slut. En liten epilog återstod, den från Arlanda till Eskilstuna. 128 km. När jag landat hade jag 76 km tills jag nästan kom fram till Våsterås. Då stannade jag på ett fält. Nästa dag fortsatte jag genom Västerås mot Kviscksund och hem till Eskilstuna.
Cykelupplevelser 2016 var därmed slut: Det var tre fina veckor med många upplevelser, människor och utmaningar.
1635 km det mesta i regn
4 nätter inomhus 15 nätter i tält
en kvarglömd sak, läsglasögon
ett otal möten med intressanta människor
Inga incidenter, varken på vägen eller i städerna.