Hade tänkt stanna några timmar men det slutade med att jag stannade där till nästa morgon.  Mina kläder var blöta, blöta vantar, blöta skor, blöt sovsäck, allt var blöt.  Senare kom jag på att jag glömt min bok här. Den som jag skulle läsa i skenet av en öppen eld, utanför mitt tält medan solen går ner. Av det blev det inget.

Dag 2, 105.6 km bedrövligt väder och oväntad onödig kostnad

Genomblöt  och på dåligt humör bestämde jag mig för att checka in på ortens dyraste hotell, Söderköpings Brunn. Det här var ett oväntat ekonomiskt utlägg på 900 kr för att få sova inomhus.  Det positiva var att de hade en bastu och en bar, frukost i priset. Imorgon ska jag fortsätta mot Vimmerby and Hultsfred. Nu, med internetuppkoppling, torra kläder, magen full av mat och öl ser jag fram emot att få fortsätta.

Dag 3, 138.6 km, En dag utan händelser

Det blev en hård dag i sadeln. Nu vet jag varför jag inte gillar Östergötland. Det är antingen upp eller ner, eller så svänger vägen till höger eller vänster. Ibland båda samtidigt.  Förutom det, en händelselös dag. Jag följde småvägar med nästan ingen trafik. På fyra timmar från Söderköping såg jag bara fyra bilar.  Jag campade inte långt ifrån en sjö, vars namn jag redan glömt. Tältet står uppslaget under en stor gran. Tror det blir regn inatt. Nätterna har varit kalla hittills. Temperaturen är just över fryspunkten. Det är fortfarande senvinter eller tidig vår.

Dag 4 99,6 km Det ändlösa sökandet efter McDonalds

Det regnade inte under natten. Regnet kom när jag började cykla. När jag lämnade min sovplats 5 km norr om Vimmerby. jag trodde regnet skulle vara så länge. Jag hoppades hitta en McDonalds i Vimmerby. Men nej, hittade inte. jag var inte ens säker på att det fanns en överhuvudtaget (Sverige är inte som Amerika) Jag fortsatte mot Hultsfred, utan McDonalds frukost. Det minst måste vara en McDonald. Hultsfred känt för sin Musikfestival, ungdom, pengar, du förstår hur jag tänkte. Mot Hultfed centrum. Jag frågade en taxichaufför utanför Preem. – McDonalds, nah, sån har vi inte här, men vi har en Sibylla. Försök Preem, där kan du ha kaffe och korv, sa hon.

Jag gick in på Preem, köpte mig en kaffe och kanelbulle. Jag behövde värma mig. Kanelbullen var den största jag sett på länge. Möjligen på Ofvandahls i Uppsala när jag var student där hade samma storlek. Och vart ska du? frågade en taxi chaufför.Aten, sa jag. Aten, menar du Aten i Grekland? Ja, det är det. Du är galen, var svaret jag fick. Möjligen galen, eller bestämd. Eller intresserade av världen. Jag väljer det sista alternativet.

Två städer och fortfarande ingen McDonalds, vad man ska göra, hoppet stod till Åseda. Jag fortsatte i regnet. Jag tror att temperaturen var 4-5 grader. Handskarna var redan våt, inte fuktiga men dyblöta. Skor och strumpor likaså. När det regnar så här har du två val, antingen stanna och gå inomhus eller så fortsätter du till ditt slutmål för dagen. Cykla och stannaa korta stunder för att titta på intressanta saker är inget bra val. Varje gång du stannar, blir du en lite kallare. Du måste farten uppe så att kroppsvärmen inte går ner.

Jag passerade Målilla inte ens överväga att det kan finnas en McDonalds där. Målet fastställdes till Åseda. Väl i Åseda visade det sig att det fanns varken McDonalds eller Sibylla. Det slutade att jag gick in i Coop, köpte lite godis för att trösta mig när jag inte fick min McFeast & Co.

Cyklade till stadens camping men den var stängt. Fortsatte till idrottsplatsen i stället. Tanken var att hitta ett tak där jag kunde få skydd från regnet. Slog upp mitt tält i skydd av läktaren.

Dag 5, 136.1 Bilkyrkogården i Ryd

Natten var kall, förmodligen den kallaste natten jag har sovit i mitt tält hitills. Termometern visade minus 4 när jag vaknade strax före sju, kanske det var -8 som lägst under natten. jag åte min lunch i Väckelsång. Efter att jag passerat Ryd kom jag till bilen kyrkogården. Äntligen, tänkte jag. Jag ville åka hit i minst 20 år och nu jag var där.

Jag stannade en stund och tog bilder. Annars en händelselös dag.

Jag stannade för natten strax innan gränsen till Skåne. Jag hittade en fin skogsväg, slog upp tältet 500 meter från vägen. På kvällen var det filmtajm eftersom det var sista natten innan en riktig säng. Det var American History X. Men batteriet tog slut innan filmen var klar.

Dag 6, 93.6 km Besöker min syster

 En gran är en gran, en björk är en björk, oavsett var den står i Sverige.

Dag 7 86.6 km Sista dagen i Sverige

Jag lämnade Tollarp sent på morgon till Ystad för att hinna med färjan till Polen. Det var eufori de första 25 km gav med utförsåkning nedför Linderödsåsen med vinden i ryggen. Ibland är Gud god. I Brösarp blev det nytt hastighetsrekord, 60,1 km/t Men glädjen är kortvarig, en nästan lika lång uppförsbacke på den andra sidan av Brösarp. En trevlig möte i S: t Olof. R min rumskompis på “Chase the Sun resa” till Italien 2008 var hemma och bjöd in mig på kaffe.

Från S:t Olof till Ystad var det kraftig sidvind och motvind. Jag passerade Tomelilla utan att ha sett världens minsta museum. Stannade vid Roslins Cykelbutik för att köpa en extra slang och cykelbyxor. Gjorde lite shopping i Ystad. Lunch på Max restaurang, apotek och Forex för zlotyn. På kvällen var det filmtajm, i väntan på färjeavgång.

Sammanfattning Sverige

698 km, 7 dagar. 4 dagar av regn. 2 dagar molnigt och 1 dag med sol. Medeltemperatur 5 grader.

POLAND

Day 8 132.6 km kamp mot bilarna Swinoucie – Morzezyn

Från Swinoucie till Wollin var jag tvungen att följa huvudvägen, finns inga alternativ. Jag blef omkörd av lastbilar, bussar och bilar aom med råge överskred hastighetsbestämmelserna. Som jag förstått det, är detta det enda sättet att Wollin. Men ett alternativ är att ta av västerut mot Tyskland  och cykla genom Tyskland eller följa kusten österut. Från Wollin tog jag av från den stora vägen följde småvägar tills jag kom till Stargard Schezinzki, en gotisk stad som har ett monument av påven Johannes Paulus IVX i centrum. Antar att de är religiösa här. Här måste jag fortsätta att cykla ytterligare  7 km för att hitta en plats att sätta upp mitt tält. Jag hittade en stängd camping i Morzezyn men det var lätt att komma in. Jag åt min pastamiddag till ljudet av vågorna från sjön.

Jag såg solnedgången i väst över sjön innan jag kröp in i mitt tält. Det var mycket poetiskt och avkopplande.

Dag 9 Den ständigt närvarande vinden 92.8 km Morzezyn – Dubiegniew

Den goda medvinden som hade varit min vän i över en vecka, som gav mig hastigheter på 24-26 km/t hade förändrats i dag till en sys eller sydväst vind som saktade ner mig.

Ju längre söderut jag kommer, fler och fler vårtecken jag ser. Jag såg min första stork idag och det gjorde mig glad. Storken har och är utsatt på många platser i Europa och i synnerhet i Sverige. Polen verkar ha gott omdöme när det gäller bevarandet av våtmarker som storken behöver. Såg också blommande raps för första gången.

Day 10 120.3 km Ett långsamt tempo på landsbygden Dobriegniew – Karpicko

Det var varierad skog och jordbruksmark, ibland små kullar att klättra men ändå lätt cykling. Vinden var inte lika stark i dag som i går, och vände lite mer mot nordost. Därför lätt medvind hela dagen. Jag slog läger i skogen utan incidenter.

Jag följde väg 160 och 305, men en gång var jag tvungen att följa A2 mot Poznan i 10 km. En chansning då lastbilar och snabba bilar passerade mig bara decimetrar från min  vänstra sida med överhängande risk att träffas. Men det gick bra. Jag hade min lunch i Miedzychod utanför en kyrka. Jag märkte det är svårt att få kontakt med lokalbefolkningen. Ingen vågar tala engelska, eller så kan de inte tala engelska. Vissa äldre män ställde frågor, på polska. Men det var inte mycket diskussion eftersom min polska är begränsad, för att inte säga obefintlig.

Dag 11 121.5 km den glada fiskaren och vild camping är ok Karpicko – Winsko

Jag slog läger en km utanför Winsko 300 meter från vägen i en skog. Jag ser två kyrktorn i staden ldär borta. Om jag vänder mig 90 grader, ser land och jordbrukare i arbete. Igår såg jag en stor sparrisodling idag många och mycket mer.

Den polska landsbygden kan beskrivas som – ofullständig, fallfärdig och smutsig. Den kännetecknas av halvfärdiga hus, förfallna lador, plastflaskor och skräp överallt längs vägarna. Det är precis som om det ska vara så, enligt polackerna. Även om det finns behållare för återvinning i byarna jag cyklade igenom.

Helst så där apropå så såg jag en skylt som pekade mot microbryggeriet Browar Edi. Självklart ville jag prova deras bästsäljare.

Jag provade deras humle öl smakade väldigt mycket humle. Senare såg jag en man som fiskade karp i en damm. Tror han var ganska nöjd med livet, en hel del öl och väntar på fisk. Ibland behöver vi män inte mer än så.  Dagen avslutades med en hård klättring.   Mitt mål för denna dag var att komma till Wroclaw, men det var längre än jag trodde. Det får bli imorgon.

Kvällen var underbar. Solen in i tältöppningen, 18 grader varm. Jag hade satt upp mitt tält med öppning till väst. Jag låg där i solen och njöt av livet med en kall öl och en god bok. Då, plötslig,t en bil kom förbi mitt tält. Ne polski jag sa när damen på passagerarsätet sa något. Slaffen sade hon på tyska, Da sa jag. Paret var nöjd med det svaret och försvann. Eftersom det var den sista natten före ett vandrarhem var det filmtajm. Denna gång var det “The Guard” en irländsk film.

Dag 12 66.2 km Winsko – Wroclaw

Men säg den glädje som varar. Det regnade. Det började runt midnatt och fortsatte hela natten. Jag åt min spartanska frukost i regnet.  Jag hade ingen bra känsla idag.  Jag gillar inte att cykla i regn men hade inget val, det var 60 km till Wroclaw. Jag rev tältet i ett lätt strilande regn. Det har varit mer cykling i regn än i sol Det var trots regnet en behaglig cykling. Vägen rullade över åsarna som förebådar långa klättringar längre fram. Jag kom till Wroclaw som jag planerat och fick lite hjälp att hitta turistinformation. Där fick jag hjälpa till att hitta ett vandrarhem. Men jag kan inte rekommendera  One Hostel i Wroclaw. Varken, tvättstuga, internet eller frukost i priset. Det var lite av off season på vandrarhemmet. Jag delade min 8 sängs rum två ryska killar. Jag tror att de var där för en kampsport tävling. hur som helst, det gav mig gott om plats att hänga mina kläder på tork.

Senare på kvällen blev det restaurangbesök med polsk specialitet och lokal öl.

I morgon är det vilodag och sightseeing.Det är ju inte bara om cykling den här cykelupplevelser.

Dag 13, 0 km Wroclaw – Wroclaw

Jag tog en lång promenad runt stadens centram låtsades att jag var en seriös turist. Jag gick ungefär 4 km och såg ett oändligt antal kyrkor.  Här och där såg jag små små skulpturer av dvärgar. 

Wrocławs dvärgar (polska: Krasnale, krasnoludki) – är små figuriner som först dök upp på gatorna i Wrocław 2001. Sedan dess har deras antal ständigt växt, och i dag anses de vara en turistattraktion. För närvarande (2014) finns det över 300 dvärgar spridda över hela staden. År 2001, för att fira Orange alternativet, blev en figur av en dvärg (rörelsens symbol) officiellt placerad på Swidnicka Street, där gruppens happenings brukade ske. Det är förmodligen en av de få fall i världen där en så subversiv grupp har hedrats av stadens myndigheter, som beställt utsläppande av en staty av en dvärg i stadens centrum. År 2003, borgmästare i Wrocław, i ett försök att fortsätta den nya traditionen, presenterade en liten plakett på dörren till The Dwarfs ‘Museum.

Många vackert renoverade byggnader runt Rynek (torget) Universitetsbyggnaden och en vacker park.

Jag hann också med att proviantera för den fortsatta cyklingen söderut. Jag tänker mig passera gränsen till Tjeckien i morgon eftermiddag.

Dag 14 Lämnar Polen Wroclaw (P) – Horni Fort (CZ) 110.6 km

Inte ens den här gången lyckades jag hitta ut ur denna stora stad utan att ta fel väg. Något gott kom ut av detta i alla fall, jag hittade små pittoreska vägar utan mycket trafik. Mitt mål idag var att passera gränsen till Tjeckien innan kvällen.

Jag ansträngde mig för att göra mig av med de sista zlotyn. Köpte lunch i Stretzin och kvällsmat i Pazckom.

BILD Saknas

Den här bilden är från Stretzin där jag stannade för en öl paus och lunch. Jag passerade gränsen till Tjeckien utan problem. Jag märkte faktiskt inte att jag kom till ett nytt land, om det inte var för skylten.

Efter en hård dag på cykeln hittade jag äntligen en bra plats att sova på. Naturen var agrar. Ingen skog eller berg för att gömma sig bakom. Först försökte jag i en övergiven bondgård. Slutligen så stannade jag bakom en stor gårdsbyggnad ca 300 m från vägen. Framför mig har jag Jeseníky bergen och imorgon Jag väntar några långa stigningar.

Summering Polen

7 dagar, 6 cykeldagar, 635.6 km, en vilodag i Wroclaw, 1 regndag 5bra cykeldagar

Tjeckien

Dag 15 klättringar och mer klättringar Horni Fort – Bruntal 88.5 km

Det var som jag anade.  Långa och hårda klättringar. De första 10 km till Zulova var lätt. Nästa 40 km var brutala. Tre klättringar å kanske totalt 25 km. Två snabba nedfarter, kul. Klättringen till Vidly var 11% under sex km, kanske ännu längre. Klättring till Karlova Studanka var en 12 % mer än 5 km. Det var kyligt. Såg snö i skogen och på vägarna. Jag tog en ölpaus utanför Karlova Studanka på en skidanläggning.

Men sedan blev det ett virrvarr av felaktiga beslut som fick mig att i två timmar att cykla i en cirkel och gjorde att min dag slutade på ett fält utanför Bruntal. Tog fel väg och hamnade i en liten by som heter Podlezi. Vägen gick vidare och så gjorde jag, men det kändes fel efter ett tag när vägen gick uppåt istället för nedåt. Det var nerför jag skulle för att komma ifrån berget. Jag tittade efter alternativ, där en väg till vänster, dvs söder. Jag svängde vänster. Två km var bra asfalt, sedan jag över en äng. Över ängen, passerade några bondgårdar och vägen gick nedförsbacke så jag kände mig trygg att det var ett bra val. Döm om min förvåning när jag upptäckte att jag var tillbaka i Podlezi.

Inget att göra än att fortsätta i motsatt riktning jag kom ifrån. Efter några kilometer kom jag tillbaks till korsningen jag kom från vänster. Tog höger istället. Det visade sig vara ett bra val eftersom jag  två kilometer senare såg skylten “Bruntal 7 km“. I Bruntal hade jag en lång diskussion med mig själv om huruvida det var värt att checka in på ett hotell. Jag cirklade runt staden sökandes efter turistbyrån för att hjälpa till att hitta ett bra hotell.

Men eftersom jag inte hittade vare sig hotell eller turistbyrå bestämde jag att campa utanför staden istället. Jag stannade vid stormarknad Kaufland att få mig lite mat för kvällen. Nu har jag slagit läger ca 3 km utanför Bruntal. Jag drog och släpade cykel med packning över en äng, över ett järnvägsspår, och ytterligare en äng. Det är kanske 300 meter till vägen. Här gömmer jag bredvid en bäck och skyddas från insyn av en hög vall.

Här är bild på en typisk camp kvällsmat. Den består av potatismos pulver, en burk canned beef, till den dricks helst öl. Senare provade jag ris med kycklingpastej. Inte gott.

Dag 16 Min typiska dag Bruntal – Kroměříž, 108, 6 km

En typisk dag kan se ut såhär:

Jag vaknar tidigt, innan 06. Jag tänker igenom gårdagens cykling och dagens etapp. Klär på mig, förbereder frukost. Vanligtvis kaffe (två koppar), bröd med sylt och gröt med sylt. Packar mina väskor och ta ner tältet. Före kl 8 är redo att komma iväg ibland. Jag cyklar 20-30 km och tar en fika. Helst inomhus (bensinstation), Cyklar ytterligare 20-30 km före lunchpausen vid vägkanten, ofta pasta med något. Fortsätt att cykla till ungefär 4 på eftermiddagen. Börja tänka på dagens nödvändiga inköp för kvällen. Fortsätter cykla på för att hitta ett bra ställe att stanna vid. Jag tar av från vägen, hittar en bra tältplats utan insyn. byter kläder, lagar mat, borsta mina tänderna, kryper in i mitt tält och sovsäck, lyssnar på musik eller läser min bok. När jag kom till Horni Lodenice kände jag mig mycket trött på cykling. Det har varit en ändlös dag med upp och nedförsbackar. Rullande små kullar. Vid bensinstationen tog jag en kopp kaffe och fortsatte uppåt igen utan några förväntningar om att komma till ett pass. Men jag hade fel. Nedförslöpan till Sternberk var magnifik ca 12 km som gick hur lätt som helst.

Detta är gammalt svenskt territorium. Från 1645 fram till 1650, under och omedelbart efter det trettioåriga kriget, var staden svensk.

Det kändes bra idag. Åtta grader när jag började cykla vid 09:00, nu på natten 21 grader. Första gången sedan jag lämnade min hemstad var temperaturen behaglig. Jag sitter utanför tältet ca 5 km söder om Kromeritz i ett fält och en äppelodling. Traktorn arbetar hårt men jag tror inte att föraren har sett mig.

Summering Tjeckien

199.9 km, en hel dag och två halva dagar. Alla var bra cykeldagar. Mycket backar i Tjeckien.

Slovakien

Dag 17 En perfekt dag Kroměříž,- Jablonlica 113.9 km

Det var en vacker morgon, klarblå himmel och solsken som värmde mig. Jag var på väg tidigt som vanligt och söderut som vanligt. I Zdonky började en stigning som varade mer än en timme. 12% mer än 5 km. Nerfarten var lika intensiv som klättringen svår.

Kom till Slovakien.

Jag tog av mot väg 55, trots att det var stängt för vägarbeten, men inte för en svenskt cyklist. Någonstans där, i mitten av ingenstans Uhersky Ostroh, tog jag av till väg 71 och igen en stigning, eller snarare flera mindre klättringar i dalarna som kom en efter en. I Javornica såg jag de första druvfälten, och denna antika traktor.

Efter Javornica det var en svår stigning. En skylt angav 17 %, men det var förmodligen max och inte den genomsnittliga lutningen. Men svårt var det, det kan jag lova. Snabbt ner till Myjava där jag stannande en stund en lång tid i en bar som hade gratis WiFi, jag pratade med familjen. Sen var det trevligt nedstigning till Jablonica. Jag stannade precis utanför staden. I morgon hoppas att komma till Gyar.

Summering Slovakien 129.9 km Två bra cykeldagar

Ungern

Dag 18 Kommer till Ungern  Jablonica – Gyor. 136.9 km

Dagen började med en 4 km lång klättring. Sen var det lätt cykling resten av dagen till Gyor.  Jag kom till Trnava. Där jag stannade på McDonalds för lunch. Trnava är en bilstad. I Trnava har Peugeot och Citroën en gemensam produktionsanläggning. Anläggningen har en planerad kapacitet att producera 300.000 bilar per år, ursprungligen avsedd att anställa 3000 personer organiserade i tre skift, vilket enligt tillverkaren motsvarar en kapacitet per timme på 55 fordon. Den här Trnava anläggningen byggdes för att producera företagets “Plattform 1″ bilar, som är små bilar. Den första bilen som ska produceras i volym var Peugeot 207 producerade ursprungligen i oktober 2006 vid en daglig produktion på 450, med en ökning till 800 planeras i tid för Q2, 2007. Jag passerade utanför denna enorma anläggning men jag stannade inte för guidad turné.

Jag korsade Donau 16 km innan Gyor.

Jag passade på att ta lite bilder.

Gyor är en vacker stad som förtjänar mer än en natt. Men för en cykelturist med ett mål att komma till Aten i tid för en bokad flygning hem var det inte en stor uppoffring att inte utforska mer.

Dag 19 Brännande het dag day Gyor – Balatonkenesy 131.9 km

Den härliga mäktiga medvinden från igår hade förändrats till det förhatliga motvinden. Värmen var också en utmaning. Temperaturen nådde toppnoteringen 30,6 C under dagen. För en svensk van vid svensk vinter kändes det därför tryckande varmt. Målet för dagen var att komma till Balatonsjön och hitta en campingplats. Återigen, problemet hitta ut ut Gyor gjorde att jag kom iväg ganska sent.

Utanför Gyor Jag kom till en lång rad av bilar och människor som väntade på att komma in i en stor byggnad. Naturligtvis ville jag ta reda på vad spännande som fanns där inne.  Jag hittade en man som kunde förstå engelska.

– Kyckling sade han. Det var en kycklinggård och de sålde ut billiga kycklingar, värt att vänta på.

Efter 17 km jag fångades upp av två par som var ute på en dagstur på cykel. De bjöd in mig för en ölpaus. En begäran som jag inte kunde tacka nej till. De var på väg till ett gammalt kloster på en höjd, jag på väg mot Balaton

Efter att vi sa hej då till varandra fortsatte jag söderut på gamla riksväg 81. Det luktade som södra delen av Sverige, Skåne, rapsen var i full blom. Stora fält med härligt gulfärgad.

Det var bra cykling i ca 80 km men sedan kom en stigning som var lite irriterande. Sluttningarna på den andra sidan var magnifik, en hisnande utsikt. En milsvid utsikt. Jag var på den ungerska stäppen “Puztan”. Efter 120 km började jag känna mig uttråkad och trött av cykling. Kämpade för att komma till Balaton. Letade efter en campingplats. Frågade några gamla människor om råd. Den första lägret stängd. Den andra lägret också. Nu är jag på en offentlig strandpark och har slagit upp mitt tält under ett stort träd nära vattnet. Nära mig har jag en grupp ungrare som är här på nattfiske.

Den här pojken fick en fisk tidigt på morgonen. Stolt lät han mig ta en bild.

Dag 20 Vilodag vid Balatonsjön 10 km

Efter den vanliga morgonritualen fortsatte jag cykla längs Balatonsjön. Jag kom 5 km när jag hittade en öppen camping. Eftersom jag var i ett trängande behov av att vila jag beslutade att stanna här. Dagen användes till skrivande, överföra bilder till min Acer,  dricka öl, cykelvård och mig själv och bara koppla av i solen. Det var nödvändigt och behövd vilodag.  Cykeln är nu fixad för att fortsätta. Min tältplats.

… och utsikten.

Dag 21 PÅ den Ungerska stäppen – Balatonkenezy – Decs (Szekzard) 125,8 km

Som vanligt, vaknade jag till fågelkvitter. Det betyder att ljuset kommit. Det verkar vara ungefär 05:00. Vid 06:45 gav jag upp, eller snarare klättrade ut ur tältet. Sedvanliga morgonritual och rekordtidigt 07:45 lämnade jag campingen för att fortsätta söderut.

Fick min första första punktering, efter 1,4 km.

Dagens cykling var varm men snabb. Anlände till Szekszárd redan vid 15.30.

Szekszárd ligger där Transdanubiska bergskedjan och den stora ungerska slätten möts.

Utsikt från mitt tält.

Genom träddungen kan jag se husen i byn. Jag kan höra djuren och kyrkklockan slå åtta slag. Från ett hus hör jag skratt och skrål.

Det var livlig trafik på min lilla grusväg den kvällen. En traktor stannar 100 meter från min plats och de börjar att ta ner träd. En bil färdas i hög hastighet och genar i svängarna så däcken skriker. Kort därefter kom en motorcykel med en man och en pojke. Pojken har en machete när han vinkar men de lämnade mig ensam. På morgonen precis när jag öppnade tältet, kommer en Mercedes E class sakta rullandes förbi mitt tält. Ett bistert ansikte tittar på mig och jag vinkade glatt tillbaks.  Även han lämnar mig ensam.

Jag är i södra delen av Ungern nära gränsen till Serbien.

Byar ser övergivna ut men jag kan tänka mig att det finns ett fåtal människor som arbetar på familjejordbruken.

Summering Ungern

343,7 km. 4 soliga dagar med lätta vindar.  Ungern är platt och monoton. Jag förstår varför 2 miljoner av 10 valt att leva i Budapest. För på landsbygden finns det inte mycket mer att göra än att arbete.

Serbien

Dag 22 Familjefesten Decs – Bezdan 89 km

När jag vaknade den morgonen hade jag ingen aning om att kvällen skulle sluta på en gård i ett parti som jag aldrig har upplevt tidigare. Men låt oss börja från början. Det är alltid roligt att komma till gränskontroll. Det bryter den ofta repetitiva cyklingen. Det var inga problem att lämna Ungern. Heller inte några problem att komma in Serbien.

Gränsvakten noterade min termometer på cykeln, som just då visade 31 grader. Problemet var att jag inte hade några pengar. Jag var törstig, hungrig, men utan någon serbiska, dinarer endast ungerska forinter. Och ingen växlingskontor var öppen eftersom det var helgdag. Men jag såg en öppen restaurang som drevs av en serbisk man som varit gästarbetare i Tyskland. Så jag kunde använda mina få tyska uttryck och lyckades förhandla mig till några öl för 1400 forinter. Han gav mig en vägbeskriving till närmaste bankomat i Bezdan 10 km bort.

Med dessa engelskspråkiga f d sjömän kunde jag utbyta tankar om livet och Serbien.

Jag tackade för sällskapet och cyklade mot Bezdan. Cirklade runt där lite innan jag äntligen hittat bankomaten. Satte sig på en bänk för att vila och plötsligt hör jag ett svenskt röst ropade på mig. Det var en serbisk man från Bromma Sverige, som undrade vad jag gjorde där. Han bjöd in mig till deras bord och en öl. Efter ett par timmar samtal hade jag en säng att sova i, frukost och en stor fest på landet med hans vänner.

Där fanns grillat fläskkött, potatissallad, öl och hemlagad Raka. Raka, bör ni se upp för. Jag vet av egen erfarenhet. Det var en trevlig kväll, men jag vet inte när festen slutade.

Dag 23 Möte med vandrande pilgrim Bezlan – Novi Sad 135.2 km

Efter en snabb dusch kom jag upp på min cykel väldigt tidigt. Den utlovade frukosten försvann eftersom restaurangägare var inte vaken och jag var inte på humör att vänta. Min hastighet de första timmarna var långsamt på grund av en kraftig baksmälla. Jag skyller den på för något hög konsumtion av öl och Raki igår. Efter en timme stannade jag vid en bensinstation och tog en lätt frukost, bröd med marmelad och kaffe.

Någon gång efter 11, hade jag cyklat 50 km. Jag kom till Srpski Miletić, där jag köpte en Coca-Cola. Plötsligt kom en man emot mig och frågade, på svenska, om han kunde köpa mig en kopp kaffe. “Visst“, sa jag. Han hade sett min svenska flagga. Efter kaffe, ville han ge mig serbiska snabb lunch, Pljeskavica, en typ av hamburgare, väldigt god.

Med bra fart fortsatte jag mot Novi Sad. Jag såg skyltar omDonau Cycle Trial men hade beslutat mig för att att inte följa den till Novi Sad. Nöjd med kaffe, Coca–Cola och mat fortsatte jag mot Novi Sad i den fantastiska hastigheten av 23-24 km/t. Det är platt och tråkigt, inget att titta på, stora monotona fält, bara ett fåtal hus mellan byarna.
Plötsligt såg jag på avstånd en man som går med en stor ryggsäck. Det var en österrikisk ung man som var på vandring till Jerusalem. Vi delade på en liter jordgubbar och jag önskade honom lycka till. 

Klockan 16 var jag i Novi Sad. Hur hittar man ett vandrarhem? Jag såg en karta på en informationstalva. Jag memorerade noggrant  kartan till vad jag trodde skulle vara en campingplats på en ö i Donau. Jag antar att mirr minne var i ordning den dagen eftersom jag inte hittade campingen. Eller, ja jag gjorde det, men det var inte en campingplats för tält bara för trailers. Besviken, satte jag mig ner på en parkbänk utanför  utanför ett café med min Ipod och lyckades plocka upp ett öppet nätverk. Genom att oggla  lyckades jag hitta adressen till Hostel Downtown på Njegoreva nr 2. Men ingen aning om hur man kommer dit. Jag skrev adressen på en lapp och tänkte jag måste fråga mig sätt att hitta den. Efter 50m hör jag någon ropa på svenska “hej cyklist stopp.” Det var ett svenskt-serbisky par från Stockholm som var hemma i Novi Sad på semester.

De bjöd in mig för att prata lite och det tog inte många många minuter innan jag hade en tallrik med kött och stekt korv och snacks framför mig. Efter en lång stund  av intressanta samtalsämnen tog jag farväl till mina nya vänner och cyklade mot centrum för att hitta mitt vandrarhem. Det var  två människor som visade mig vägen. Den andra var lite pinsamt. Frågade en tjej där Njegoreva gatan var och jag stod på det och inser det inte. Det bästa jag kan säga om detta vandrarhem är dess goda läge. Endast 20 m från gågatan med alla restauranger.

På kvällen tog jag en promenad och hamnade mitt i ett valmöte på gågatan.

Novi Sad är en vacker stad, gamla stan i alla fall, många restauranger och barer. Stor gågata. Staden förtjänar ett längre stopp, men jag har ett slutmål och ett datum att ta hänsyn till. Därför lämnar jag Novi Sad i morgon. Imorgon måste jag hitta en cykelaffär för att köpa en innerslang och solglasögon.

Dag 24 Till en feststad Novi Sad – Belgrad 88.7 km

Den faktiska avståndet mellan Novi Sad och Belgrad är 79 km. Men när jag kom till Seva, hittade jag ingen cykelväg över floden och snurrade runt i en park några km extra. Efter att ha korsat Donau kom jag direkt till vandrarhemmet.

Cyklingen till Belgrad från Novi Sad var en lätt uppgift. Den enda utmaningen var den 4,3 km lång backe strax utanför Novi Sad. Men backen nedför var avkopplande. Det fanns vägarbeten på vägen jag planerat att cykla men igen, inget stoppar ett svenskt cyklist.

Det var en kort cykeldag och jag kom till Belgrad redan 14. På kvällen var jag ute för att hitta ett ställe att äta middag. Samtidigt var det återigen ett politiskt möte på gågatan. På vägen dit kom jag i samtal med en man som ville bjuda på en öl. Varför inte, tänkte jag. Så vi tog några öl tillsammans. På vandrarhemmet Green Studio fanns ett party som pågår och jag hängde på. Hamnade på en svartklubb. Kom tillbaka till vandrarhemmet tidigt, redan vid 01.30. Den andra var tillbaka 0500.

Dag 25 Belgrad 0 km

Denna dag användes för avkoppling och promenader i staden. Jag försöker att gå runt så mycket jag kan när jag är i en stad för att vila. Går för att se de saker en turist bör se. Ibland tar jag omvägar för att se hur vanliga människor lever. Försöker hitta restauranger med billig mat där lokalbefolkningen finns.

Detta är en granatattack från amerikanska missiler från 1 maj 1999.

Detta är den största ortodoxa kyrkan i Europa. Magnifk på insidan men bilderna gör inte kyrkan rättvisa.

I morgon upp tidigt för att börja cykla mot Tirana. Uppskattar att det kommer ta mig sju eller åtta dagar. Har jag tur hittar en öppen WiFi-anslutning någonstans utmed vägen. Om inte så är nästa kontakt från Tirana.

Dag 26 naturen ändras Belgrad – Rudnik 132.3

 Vaknade tidigt när de finska pojkarna kom hem efter en lång pubrunda. Packade mina väskor och lämnade Belgrad. Ingen musik längre eftersom min iPod slutat fungera när jag tappade den i full fart när jag kom från Novi Sad. Men vad gör det, nu med sikte på ett nytt spännande land jag har länge sett fram emot att se, Albanien.

Ungefär 40 km från Belgrad, insåg jag vad som var fel. Alltför många övergivna, halvfärdig hus. Ser ut som Serbien är urbaniserad. Sett samma sak i Polen och Vitryssland. Eller är det ett resultat av kriget?

Jag följde inte den väg planerade innan jag lämnade Belgrad. Det var trassligt att komma ut ur Belgrad. Men den här gången lyckades jag lämna staden utan att ta fel vägv. När jag cyklat länge insåg jag att jag har sett liknande natur. Detta liknar Toscana, Italien, Vägarna följer dalarna och däremellan klättring uppför kullar till nästa dal. Idag, tre sådana klättrar. Tog en genväg som var en grusväg i 8 km.

Jag kom till Stepojevac och hamnade mitt i en orienteringstävling, inte olik Sverige.

Inatt sover jag strax utanför Rudnik.

Dag 27 En oväntad familjefest Rudnik – Ivanicia 102.2 km

Vaknade tidigt, mitt val av läger för natten var inte den bästa. Vad jag trodde var en gårdsvägen var en byväg. Den natten blev min sömn avbruten av bilar, traktorer och fotgängare till midnatt. Dessutom fanns det tunga lastbilstrafiken från vägen ca 70 meter bort.

Dagens första kilometern var underbar. Första 25 km var nedförsbacke. I Gornji Milanovac, stannade jag att fylla på vatten på en bensinstation. Där träffade jag dessa tre party killar som hade varit uppe hela natten. De bjöd in mig för en en kopp cappuccino och kolsyrat vatten. Det var ett intressant samtal om homofobi och kvinnoförakt.

Jag fortsatte med god fart nerför backen till Cacak. Efter lite letande hittade jag vägen till Guca. Första 10 km uppför. Efter 10 km nedförsbacke. Från Guca var det lätt cykling 10 km. Där träffade jag Jovan som gav mig kaffe, kålsoppa. Dessutom bjöd han mig till sin släktträff senare i Ivanicia. I Serbien är denna dag familjens dag.

Jag lämnade Jovan och klättrade 8 km på 55 minuter, sedan neråt i 15 minuter. En mäktig känsla att rida nerför genom hårnålskurvor, med en packad touring cykel i full fart 50-55 km / t.

I Ivanicia stannade jag tre timmar på släktmötet.

Det började bra men slutade i kaos. Jovan fördes ut från rummet jag var i.  Jovan blev smädad av hustrun.  Jovan sparkar på stolar,  Skriker på sin hustru. Något konfunderad lämnar jag festen som en övergiven hund. Jag tog cykeln och gick ut ur deras liv.  Nio km senare stannade jag, på andra sifan Ivanica mellan en bäck och vägen framför mig. I morgon fortsätter jag till Albanien.

Ibland används man som en lokal kändis för att någon ska få fördelar. Ibland använder jag det för att få fördelar som cyklist långt hemifrån. Idag var jag förmodligen utnyttjad, medan jag drog fördel av situationen och fick lite mat och dryck utan att betala för det.

Dessutom en berikande upplevelse. Vi kanske inte förstår konflikten mellan Serbien och Kosovo tills vi förstår den ortodoxa religionen och värdet av familjen, kanske jag gjorde fel när jag låtsades vara religiös när jag sa precis innan jag är ateist.

Dag 28 Är detta rätt väg? Ivanicia – Bunari 94.6 km.

Dagen började bra med en nedförsbacke i några km. Men vad bra gjorde det när jag läste kartan fel och tog en omväg på den serbiska landsbygden. En tre kilometer lång stigning som slutade på en gård med en magnifik utsikt. Jag sade nej tack till Rakki och flydde nedför backen. Jag tog rätt väg men igen, jag var orolig för att kartan och verkligheten inte överensstämde. När jag såg denna vackra romerska bro insåg jag att jag cyklat för långt och vände tillbaks.

Nedförscyklingen Duga Poljana däremot var vacker. Föreställ dig en grusväg som slingrar sig ner från 1000 m ner till kanske 400 och på båda sidor av vägen öppna betesmarker med kort gräs och  flockar med lamm eller grisar.

Jag fick en cappuccino i Duga Poljana gratis och fortsatte vidare på trötta ben. Målet var att cykla minst 100 km. Från Duga Poljana var det en 12% stigning i tre kilometer, men sedan var det ner nästan 30 km. Efter mardrömstimmar med dålig väg, kall vind det var bra att hitta en plats att vila inomhus. I Karajukića Bunari stannade jag för en vila på en restaurang. Jag fortsatte efter en kort paus eftersom det redan var sent på eftermiddagen.

I BorošticaI Stannade vid vad som såg ut som ett övergivet hus som i själva verket var en liten matbutik, med det mest nödvändiga. Det var svårt att förstå att de där säljer mat där men bilen parkerad utanför sa att det var något på gång där. Jag köpte en Cola och chips. De sålde inte öl. Tydligen så är jag i det muslimska området nu.

 Dag 29 Två länder på en dag Bunari – Pec (Peje). 108.3 km

Somnade redan klockan 19:30 så det var inte konstigt att jag vaknade före fem. Men jag somnade om och vaknade igen strax efter sju. Det var kallt. Plus sex. Visste inte att det var så kallt i Serbien i maj. Å andra sidan, min höjd var 1200 möh. Den första klättringen började redan efter 4 km, men det var trevligt och varade några km,då hade jag klättrat ett par hundra höjdmetrar. Nedfarten  mot Tutin var snabb. Tutin visade sig vara en ganska stor regional stad, där jag kunde köpa mig lite bröd och saft. Fick instruktioner till Rozaje och började cykla igen. Jag fyllde mina vattenflaskor från denna källa. Det är inte svårt att fylla med vatten för dessa typer av källor finns nästan överallt i denna region.

Det var lätt cykling och jag kunde hålla ett bra tempo till lunchstoppet. Jag hade redan cyklar 60 km varar 37 var i Montenegro.

Summering Serbien: 8 dagar, varav 7 cykeldagar 610 km.

Vägen följde en dal. Långt där nere rann en flod. Vägen slingrade sig genom tunnlar och däremellan med fantastisk utsikt. Konstigt för mig var att det fanns skräp på sluttningarna som förstörde den vackra naturen.

Men sedan dagens utmaning. Det var 8 km uppför till Kosovo.

Sammanfattning Montenegro: 37 km cykling tre timmar.

Albanien

Det var kallt. Vet inte hur många gånger jag bytte kläder. skaljacka av/på. Regnjacka av/på. Jag var  uppe i regnmolnet så det var både kallt och blött.

Efter 14 km uppför kom jag till slut fram till gränsposteringen. Gränspolisen lovade att efter ytterligare en kilometer klättring skulle det gå nedför, och det var sant. Det var 22 km nedförsbacke i vackra hårnålskurvor. När jag började utförskörningen var det 9 grader och när jag var nere visade termometer 18,4 grader. Efter ytterligare 8 km km kom jag till Pec. När jag kom i Pecs  letade jag efter en uttagsautomat.  Här används Euro, trots att de inte är med i Eurosamarbetet. Jag köpte en pizza och en öl och tänkte över situationen. Tält eller ingen tält. Förhörde mig om vandrarhem. Nej, men hotellet finns ett. Jag bor på ett hotell, 22,5 Euro för rum och frukost, jag tror att det var OK. Jag hade också tid att klippa håret för 2,5 Euro.

Savine Vode från ovan.

Summering Kosovo 37 km några timmar

Day 30 Oändlig klättring Pec – Albania 130.6

Det finns inte mycket att berätta mer än att det var lätt cykling till den albanska gränsen. Lätta serpentinsvängar och medvind i 43 km. Att jag inte kom rätt när jag lämnade Oecs behöver jag inte prata mer om. Det är inte ovanligt för mig, att ta fel avfarter från städerna. Kom till slut till albanska gränsen. Efter passagen, var det nedförsbacke hela vägen till Bajram Curri 30 km. Satte nytt hastighetsrekord; 66,7 km/t.

Efter 40 km kom jag till ett vägskäl där jag tvekade om vilken riktning var bäst. En bil stannade för att hjälpa till. Mannen förklarade att den vänstra vägen går till Tirana, men är dålig asfalt. Vägen rakt fram går också till Tirana, bättre asfalt men längre.

Den var dålig,  lagad och lappad. Ibland grus och stora stenar. Men konstigt nog var det också stora delar stycken av god asfalt.

Det var svårt att cykla även i nedförsbacken, men då hade jag ingen aning om vad som var framför mig. 30 km nedförsbacke. Delvis beror det på berget. Hade ingen aning om att den dagen skulle bestå av klättring och klättring, cykla nedåt några km. Klättring klättra ner igen några km. Klättrade upp till kanske 1400 m, högsta punkten var 2100 meter över mig på en bergstopp. Lunchpaus i de albanska bergen.

Jag hittade en bra plats på en platå ovanför vägen. Nattvarden bestod av potatismos med skinkpate. Lätt att göra massa kolhydrater men smaklös. Gör potatismos enligt anvisning. Blanda i skinka pate.

Det var en stjärnklar natt och månen gjorde natten till dag. Långt borta över sjön, som egentligen är den damm,  såg Kukes. Eftersom jag drack en kopp te sent på kvällen hade jag svårt att somna. Eller var det ljudet från bäcken inte långt borta från mitt tält, som höll mig vaken? Det var en bra plats att lägret. Undanskymd men ändå nära vägen och nära till färskvatten.

Dag 31 Den längsta dagen, berget – Tirana 153 km

Jag stannade i Tirana i två dagar. Promenerade i centrum och tittade på de vackert målade husen.

För lång tid jag ville gå till Tirana att se dessa målade hus. En alban på gatan berättade att den första borgmästaren var konstnär och han uppmuntrade invånarna att måla husen för att att bli av de gråa kommunistiska färgerna i gamla stan.

Detta är mausoleumet för den sista diktatorn Enver Hoxha. Det var tänkt att vara ett stort monument. Idag används det mest som en lekplats med barnen och målade med graffiti.

Dag 34 Över bergen Tirane – Baranjes 121.6 km

Det är vackert i Albanien. Med det menar jag att det är vackert med berg och dalar. Detta är en bild utanför Tirana på väg till Elbasan.

Å andra sidan, det är fult i Albanien Den svenska traditionen av planering och utredningar innan offentliga beslut av livsvillkor och hälsa har inte nått hit. Överallt ser jag avfallshögar och skräp. I städerna ser jag telefonledningar i luften i ett virrvarr. I mitten av ett bostadsområde en bensinstation. Vägen från Tirane till Elbasan var en upp och ner cykling. Hade ingen karta över Albanien, men det var aldrig några problem att hitta rätt väg, eftersom det fanns bara ett alternativ. De första 30 km var uppförsbacke. Inte svårt men tog lång tid. Nästan tre timmar tog det att komma upp till passet vid 900 meter. utförskörningen till  Elbasan var 20 km. Många stora hårnålskurvor.

Elbasan var en intressant upplevelse. Jag stannade här för lunch och öl. Kebab har varit min favorit lunch här i Albanien, Serbien var det Pljeskavica, en serbisk hamburgare, för 1,5 Euro. Elbasan är en stor industristad. Genom stan rinner Shkumbini. Befolkningen är cirka 80 000 Det jag minns tydligast var alla dessa män och pojkar som sålde körsbär vid vägkanten. Alla med samma affärsidé. En pinne med klasar av körsbär som de visade till bilisterna. Jag ville inte köpa någon av hade ingen plats att lagra. En annan stor affärsidé var biltvätt.

I mitten av staden var det gamla slottet, nu ett museum. Från norr till söder en bred boulevard som liknar de som ses i Italien. Inte så konstigt för Albanien har varit en del av Italien för länge sen.  Jag stannade utanför Elbasan när några män ville erbjuda öl. Ok, för jag sa. ty det var en varm dag. Jag försökte prata på italienska, engelska, tyska, franska och svenska men ingenting fungerade, bara albanska och bara det är mina sämsta språk. Vägen från Elbasan följde floden. Väldigt vackert, höga bergssluttningar på båda sidor och en väg som slingrar sig fram. Det är varmt, mer än 30 grader och knappt någon vind som kyler. Då plötsligt börjar det regna. 28 grader och regn, jag har inte känt något förra sedan förra året, utanför Kiev. Då var det 25 grader och ösregn. Stannade i en uppförsbacke för natten. Jag lyckades inte komma längre. Jag slog upp mitt tält synligt från vägen bakom en liten hög med sand. Trodde det inte finns några hus i närheten.

Day 35 Möte med lokalbefolknings Paranjes – Bilisht 110.8 km

Jag följde sjön söderut mot Podgradec där jag stannade för lunch. Eftermiddagen var avkopplande med vinden i ryggen till Korca. Där någonstans mötte jag denna hästkärra. Gammal teknik är fortfarande i bruk här i Albanien.

Jag stannade ungefär fem kilometer från gränsen i en olivlund 200 meter från vägen. Något om kvällsmaten. Kokt ris med svampsoppa, toppad med potatismos mix. Gör så här. koka lite ris, häll i svampsopppulverblandningen och tillsätt lite vatten. Värm upp och blanda ordentligt för att få en fin konsistens. Komplettera med litepotatispulver och eventuellt lite mer vatten. Krydda med vad du har.

 Summering Albanien

477.2 km sex dagar. A vilodag i Tirana. Fem cykeldagar Höga berg och djupa dalar.

Dag 36 Felkörning Bisliht – Dialekto 104.2 km

Det började bra 5 km till gränsen. Trevlig utförskörning till Kastoria. Hann med 50 km före lunch. Här någonstans efter gränspasseringen blev jag jagad inte av en utan utan två hundar. Kom rullandes i 35km/h när de två djuren, stora som St Bernards började jaga mig. En på varje sida av cykeln. Jag kände adrenalinkicken, trampade som en galning, kom upp i 47-48 km/t, hundarna var fortfarande med mig men efter 200 meter inser de vem som var starkast och gav upp.

Kastoria är en stad belägen på en udde på sjön Orestiadas västra stranden, i en dal omgiven av kalkstensberg. Stannade på Lidl för att köpa mat till kvällen och frukost. Sedan började eländet. De mörka molnen som hänger över mig började tömma sitt innehåll över mig. Och det var ingen liten regnskur som kom ner. Inte som våra små sommarregn hemma. I Agos Orestiko kom jag helt fel i min orientering efter att ha cyklat runt i centrum. Utan att inse det kom jag västerut. Det regnade fortfarande intensivt. Jag sökte desperat efter platser att söka skydd i eller under. Plötsligt såg jag en cementfabrik som var öppen. Stannade till på deras terrass.  Två fina flickor arbetade på kontoret. De tyckte synd om mig och erbjöd mig kaffe, grekiska frappes. Jag fortsatte i ett lätt regn, men visste inte var jag var. Frågade på en bar i en liten by och nu insåg jag att jag var helt fel. Fick instruktioner hur cykla tillbaka till Agos Orestiko för att komma till den rätta vägen mot Aten. Hade cyklat två timmar, 30 km för ingenting. Är nu strax utanför Dialekto i en övergiven bondgård. Det har varit regnigt hela dagen, jag är kall och blöt.

Detta är inte vad jag förväntade mig av Grekland, ett kallt och regnigt land.

Dag 37 Den blöta och tråkiga dagen Dialekto – Anoixi 88.7 km

Det stormade och åskade under natten. Det var så fuktigt i luften och i tältet att min cykeldator slutade fungera. Därför är dagens distans en uppskattning med hjälp av Google Maps.

Dag 38 Konstiga bergsformationer Anoixi – Kalamaki 152 km

Jag vaknade tidigt, ville få lite distans på cykeln och hoppas nå Aten på tre dagar. Det började bra. Lätt utförscykling och vinden i ryggen. Låg stadigt på 25 km/t.  Kom till Kalampaka redan klockan 10.30.
Hade hört att det skulle finnas en meteornedslag i dess närhet. Och ja, jag såg det. Magnifika klippformationer på långa avstånd.

 Beslutade att cykla upp till templet som ligger på toppen av formationen. Det blev  många fotstopp på vägen upp och intressanta bilder. Det var 7 km till toppen.

Jag cyklade genom slättlandet i centrala Grekland, de omgivande kullarna och jordbruksmark. Tog mig igenom Karditsa utan problem. En stor stad med 126 000 invånare. Staden är byggd enligt ett rutmönster. Smala gator med tung trafik. Resten av dagen på en stor väg till Lamia. Det är uppenbart att Grekland är i kris. Många köpcentra är tomma. Ett helt köpcentrum var övergivet och tomt.  Det väg jag cyklarde på var till hälften färdig. Det märks att jobbet slutade för brist på pengar. Två körfält, fyra körfält, ibland halva asfaltsbeläggningar och tillfartsvägar som är avstängda och oavslutade.

Dag 39 Mera klättringar Kalamaki – Kato Titorea 131.2 km

 Denna dag förlöpte som den föregående. Stannade för natten där vägen började stiga uppåt. Nedanför, 400 meter över ett majsfält, en bensinstation, café och minilivs. Ovanför mig vägen. Började dagen med att cykla a 8 km uppför.

En snabb utförskörning till nästa dal. Stannade i Lamia för smörgåsar och kaffe och att använda internet. 250 km kvar.

En lång rakstäcka söderut mot berget Den gamla riksvägen. Upp framåt någonstans, den väg som kommer att ta mig över berget.

Framför mig på berget och vägen mot det, men jag kunde inte se vägan bära uppåt men jag visste att det var där.

Ibland såg jag boskap på vägen. Denna gång getter med sin herde.

Det var 12 km klättring i regnet. Blöt som en hund och kall, klädde jag på mig en massa läder för att uthärda utförskörningen. En vacker dalgång. Vägen följer en flod. Jag stannade i en olivlund.  Livadia ca 15 km bort. Regn under natten. Det började före midnatt och fortssatta långt in på nästa dag. Pratade med två holländare som var på väg hem från Turkiet.

Day 40 Sista dagen Kato Titorea – Athens 133.2 km

Det var en eländig morgon, regnet hängde i luften och plaskade lite. Frukosten var minimal, jag hade fått slut på all mat förutom lite bottensprak av gröt och kaffepulver.  Jag packade ihop mitt våta tält. Tog på mig mina kläder som luktade svett och smuts efter 6 dagars cykling. Jag följde den gamla riksvägen (väg 3). Även om det var gamla vägen så var det lastbilstrafiken tät. Cyklade med två fransmän som var på väg till Delhi. Fick min andra kedja brott. Regnet fortsatte och jag närmade Aten. Hade insett att om jag fortsätter på denna väg, kommer jag gå rakt in i Eleusis och motorvägen till Aten. Ville undvika det, och hade sett att i Oinio jag kunde ta en mindre väg till Aten. Jag missade Oinioavfarten till den mindre vägen. Fortsatte mot centrum av Aten, eller vad jag trodde var centrum. Det fanns inga tecken jag kunde läsa. Frågade min väg till Monastiraki. Först stannade jag en taxi, sade att han skulle köra framför mig och jag följer honom. Behövs inte, sade han, jag är bara knappt en km att gå och gatorna är så smala att han kan köra in där. Följt taxichauffören instruktioner och kom närmare. Frågade fyra personer som gav fyra olika svar. Detta är helt klart så att Agias Theklas gatorna i flera städer. Athenstyle . Dyblöt in på bara skinnet. Det var bra att komma in och ta en varm dusch.
Här är några bilder från Aten.

jag stannade fem dagar i Aten på Athens style hostel. en dag gjorde jag en kort utflykt till den gamla (1984) olympia området. Här var det tydligt att Greklands ekonomi var i fritt fall. Inget underhåll på flera år.

En andra dag tog kag färjan från Pireus till Aegina. Den närmaste ön med färjeförbindelse.

Det här var allt om min cykling till Aten. Fortsätt läs om min cykelupplevelse 2013 här.

This was about my cycling to Athens. Continue read about my cycle experience 2013 here.