Cykelupplevelser 2018

Till Västervik, men vet inte varför

Vet inte vad det var som gjorde att jag ville cykla och tälta slutet av april. Det var inte tristess på jobbet, det var inte längtan till sol och värme.  Jag hade en möjlighet vara ledig och ville så då blev det att jag cyklade till Västervik.. Västervik ligger i östra småland.  Ett ställe jag aldrig varit i och troligtvis heller inte kommer att köra bil till. Så det blev ett bra val.

Efter lite planering med hjälp av RidewithGPS så var rutten klar.

Kanske inte mitt bästa beslut i år för när det var tid att ge mig iväg var det ett lätt vårregn.  Men iväg kom jag.  Första stoppet blev i Skogstorp och det gamla kraftverket.

Vägen till Hälleforsnäs är välkänd för där cyklar jag ofta med min landsvägscykel.  Det jag inte visste var att den faktiskt är mer kuperad än jag kunde ana.  Stannade vid stötta sten för lunch.  Ett paket snabbnuddlar och en apelsin.

En mycket liten del av flyttblocket vilar på marken. Därför bör alla som passerar stenen stötta den med stöttor så att den inte rullar ut på vägen.

Ett flyttblock är en större sten som flyttats med inlandsisen. Denna uppgift kan man få fram genom att stenen ej består av de bergarter som finns i den närmaste omgivningen. Flyttblocken har ofta ansenlig storlek och de har ofta folksägner knutna till sig.

Första natten stannade jag på badplatsen utanför Rejmyre.  Reijmyre Glasbruk, grundat 1810, är det näst äldsta glasbruk i Sverige, som fortfarande är i drift. (https://sv.wikipedia.org/wiki/Reijmyre_glasbruk)

 

Natten var stjärnklar och fullmånen lyste.  Jag fortsatte mot Skärblacka.

Några kilometer efter Rejmyra kom jag till denna konstinstallation.

I Skärblacka passerade jag den stora BillerudKorsnäs fabriken. Bruket byggdes 1872, och grunden till dagens bruk lades i början av 1960-talet. Idag omfattar bruket tre massalinjer, fyra pappersmaskiner och en upptagningsmaskin för avsalumassa. Tillverkningen är inriktad på brunt säckpapper, vitt MG-papper och fluting. Billerud Korsnäs wellråvara, både det korrugerade mellanskiktet (fluting) och ytskiktet (liner) är tillverkad av 100% nyfiber. Skärblackas papper används till säckar, bärkassar, påsar, omslag och medicinska förpackningar. Totalt arbetar 640 anställda på bruket. Här passerar jag Göta kanal i Norsholm.

Dag två vare en bra cykeldag. Inget regn och vind i ryggen så jag gjorde mina 100 km på sex timmar.  På mindre vägar och ibland grusvägar kom jag på eftermiddagen till sjön Risten där jag slog upp tältet nära sjökanten.

Dag tre började lite mer besvärligt med duggregn som så småningom övergick till ett strilande vårregn.  ”Vad gör det”, tänkte jag, i eftermiddag kommer jag sitta i en bastu i Västervik.

Kom till Västervik tidigt på eftermiddagen. Hittade #BestWestern hotellet snabbt och en smidig incheckning så var jag i bastun. Oj Oj va gott det var att känna värmen sakta komma tillbaks. Framför allt i tårna som var lite kalla.  Efter bastu så blev det persedelvård, ja det hade ju regnat så viktigt få fram allt som var blött för att torka det.  Skor, tröjor, jacka, sovsäck och tältet.

Senare på kvällen hamnade jag på Harrys.  Pratade med Ronny som sa sig vara polis.  Utredare. Så vi pratade lite om buset i stan och det var ett växande problem.  Plötsligt fick han bråttom att försvinna. Det var något meddelande på telefonen så jag förstår att han var en upptagen polis.  Senare kom Benno och bjöd på en liten Southern Comfort och vi började prata. Han var från Åtvidaberg med ett sällskap för det var hans femtioårsfest.

Jag gillar hotellfrukostar.  Så jag passade på att äta en engelsk frukost, svensk frukost och avslutade med frukt. Nog för att klara av en hel dag i sadeln.

Nöjd med att ha kommit halvvägs och att det var uppehåll tog jag samma väg ut ur Västervik, den genom Piperskärr.  Efter 20 km blev det nya okända vägar.  En viktig sak var att jag inte fick korsa den väg jag tog söderut. Jag var ”tvungen” att hålla mig öster om den rutten. I Oltorp åt jag min vanliga nuddellunch.  Pratade med en f.d. bonde som var bekymrad över avfolkningen på landet och att det var svårt för unga att ta över familjegårdar.  Hans granne hade nyligen investerat 30 miljoner i en ladulgård och robotar. Jag var på väg mot Valdemarsvik, dit kom jag tidigt på eftermiddagen.

Valdemarsvik kändes som en sommarstad. Hamnen var helt öde.

Målet var att komma till Steneborgs slottsruin och hamnen där för att sova någonstans.  Min första tanke var att sova bakom slottsruinen med den var instängslad.  Jag såg en man sitta nere vid bryggorna så jag frågade om det var ok att slå upp tältet där.  Går bra sa han.

Började den näst sista dagen med att åka vajerfärjan över sundet till Norrkrog.

Kom till Å, troligtvsi det kortaset ortnamnet du kan hitta.

Sen hände ingenting förrän jag kom till Norrköping. Stannade till på Systembolaget innan jag fortsatte in i Kolmårdens backar.  Jag kom till Åby. Följde cykelvägen och den gamla vägen till Simontorp. Från Simontorp cycklade jag på Väg 55 i 15 km tills jag kom till Ändebol.  Följde den gamla vägen till Strångsjö.  Mot Forssjö.  Efter 95 km kom jag äntligen till kvällens lägerplats, mellan Stenta och Valla i skogen.

Sista natten regnade och var lite kall men överkomligt. Inte som några nätter tidigare då det var minusgrader.  En dag kvar.  Den blir kort tänkte jag. Egentligen var den 45 km men eftersom jag hade för avsikt att inte korsa min egen väg så blev den sista dagen lite längre, 74 km.  Cyklade på grusväg mot väg 221: genom Flen, passerade Mellösa.  Mellan Mellösa och Hälleforsnäs en lite frusväg genom Humledalen.  Där fick GPS för sig att jag skulle ta till vänster, förbi en vägbom. Ok, tänkte jag, Det är nog kortast men säkert inte den snabbaste.  Mycket riktigt.  Det var en riktig shitväg.  En skogsväg byggd för skogamaskiner.  Men fram kom jag.  Till Bäckåsen, Ärla och cykelbanan hem till Eskilstuna.

Det är intressant att se vad som finns på vägrenen.  Man har ju exceptionell utblick över det som medmänniskorna lämnar efter sig.  Lubricant for personal pleasure var nog det mest överraskande.  Ett annat fynd var en barnstol.  ”Du ska f-n inte sitta i en barnstol längre”, sa han och kastade ut stolen.  Jag hoppas barnet inte åkte ut samtidigt.  En massa plaster, burkar och flaskor så mycket så det knappt är värt att notera.  ”Håll Sverige Rent” har fortfarande en del att göra.

Sammanfattningsvis, så var cykelupplevelser en bra resa. Lagom lång, lagom kall och regnig.  Jag ser redan fram emot nästa cykelupplevelse.

 

 

 

 

Comments are closed.