Cykelupplevelser 2015

 Om min cykling från Key West till Boston

Med förhoppning om vacker natur, intressant mat, spännande möten så bestämde jag tidigt under våren att Cykelupplevelser 2015 skulle åka till USA. Rutten skulle gå på landsbygden. På mindre vägar med förhoppningsvis mindre trafik. De stora städerna på östkusten skulle undvikas. klicka här för att se rutten i detalj.

http://ridewithgps.com/routes/9275290

 28 maj – 2 juni I väntans tider

På eftermiddagen 28 maj lyfte BA821 mot Heathrow från Kastrup en timme efter tidtabellen 22.30. Första etappen av Cykelupplevelser 2015. Hade jag varit framme hade det inte gjort något men jag ska vidare imorgon. Jag har laddat surfplattan med film, är beredd att möta nattten. Men 23.30 blir jag visad vägen ut. Kan inte vänta innanför säkerhetskontrollen. Har sovit några timmar i avgångshallen.

Etapp två fortsatte som planerat. Planet landade i Miami enligt plan. Passkontrollen och tullen gick snabbt och enkelt.  Jag fortsatte till bagagebandet för att plocka upp min cykel och väskorna.  Men var är sakerna? Borta, försenade. Inget att göra åt det mer än att lämna in en anmälan.  Tog bussen till Key West och Seashell hostel.

DSCF0125

 

DSCF0127

På lördagen hade jag redan bokat Key West Food Tour. En mat och kulturvandring på tre timmar.  Vi provade fem olika ställen och däremellan fick vi kunskap om Key West  historia och kultur. En bra avvägning av mat och kultur. Det var väl investerad tid.

DSCF0133

 

DSCF0134

DSCF0146

Fortfarande inget bagage. på kvällen häng i trädgården.  Det var varmt och fuktigt så det gick ner en hel del öl. Efter många öl är det lätt att hänga mer på tokiga saker, som den här. John Nicola  och Piotr skulle till Duval st och jag fällde med. Vi gick till World of ber,  Bull bar och World of Eden. Key West, World of Eden, ä,r nog det enda ställe man kan se nakna män dansa med varandra samtidigt som Bunny girls dansar med gamla gubbar.

Något bakfull på söndag fortsatte jag att vänta på mina saker, ingenting. Gick en promenad runt Key West, Kvällsmat på Denny’s Diner.

Måndag fortsatte med ändlös väntan, väskorna kom på förmiddagen men ingen cykel. Ville inte lämna hostel ifall cykeln skulle komma.

På tisdagen fortsatte väntan och äntligen kom cykeln. Tre dagar efter schemat utan att ha cyklat en meter. Genast började jag montera ihop den och upptäckte att TSA hade slarvat bort två muttrar till stänkskärmarna så de fick jag hålla ihop med ett plastband. Äntligen på väg.

3 Juni  – 6 juni Stekheta dagar och en fantastisk upplevelse i Everglades

Vaknade tidigt på onsagen för att dra nytta av morgonens svalka. Jag lämnade Seashell hostel, första stopp var märket för USA sydligaste punkt, tog några bilder.

southernmost

och fortsatte förbi Sloppy Joe’s bar

DSCF0169

Utan problem hittade jag cykelvägen  på US 1 norrut. Nu skulle jag cykla norrut hela vägen till Boston.   Det var mycket vatten och mangroveträd utmed hela vägen.

DSCF0170

Den här stora leguanen? vilade vid vägkanten. Uppskattade den till 2,5 meter.

DSCF0173

Det var med viss förtjusning jag cyklade ut på 7 mile bridge.

DSCF0180

DSCF0177

På en rastplats såg jag denna primitiva båt. Den användes av kubanska flyktingar.

DSCF0179

Första stopp den natten var Long Key State Park.  8 dollar för ett tak och ett trägolv 15 meter från Atlanten.

DSCF0175

 

 

DSCF0184

 

 

DSCF0186

Jag såg mycket pengar när jag cyklade mot fastlandet. Stora båtar, stora hus och eleganta bilar.

DSCF0187

Det var varmt nästen hett hela dagarna.  När jag svänger vänster upp på Oversees Highway är det olidligt varmt. Jag stannar ofta, dricker ljummet vatten  och plågas. Solen står i zenit och det går inte att hitta skugga någonstans.

DSCF0193

Till slut kom er jag upp på fastlandet och cyklade genom Homestead. Den natten sov jag i en avokadoplantering.

DSCF0192

Jag skyndar vidare mot Everglades och den efterlängtade kayakturen. Jag vet redan på morgonen att det kommer att bli en lång dag, så snabbt iväg.  Trafiken var inget problem, det var värmen som var det stora problemet.  Jag lämnar väg 997 och svänger in på R41 och Tamiami trial. Här ser jag för första gången en alligator när jag stannade för att prata med två män som fiskade kvällsmat i en damm. I dammen gled det omkring 4 alligatorer.

Bilder från Everglades National Park

DSCF0196

 

DSCF0197

DSCF0198

DSCF0199

Jag fick isvatten av fiskaren och kunde fortsätta. På eftermiddagen kommer jag till Big Cypress Preserve loop road och tänker att jag hinner ta den lilla omvägen.  När jag cyklade där tänkte jag att “hur kommer det sig att man vill bosätta sig här?”

DSCF0203

Det fanns en övergiven skola i en övergiven bebyggelse. Det blev en intressant omväg. Jag såg två uttrar leka med varandra på vägen.

DSCF0206

 

DSCF0209

 

DSCF0207

Men sen började eländet, regnet kom och det var inget litet duggregn vi pratar om. Himlen öppnade sig. Jag försökte leta efter skydd men ingenstans.  Då kom jag på den konstiga iden att använda mig av tältet som skydd. Så, snabbt rev jag upp tältet och försökte krypa in i tältet utan att resa det. Men det gick ju inte.  Så jag blev verkligen kall och blött där jag satt vid vägkanten. Och då, stannar det en stor Toyota och en vänlig röst frågar om jag behöver hjälp. Nej säger jag men något att äta behövar jag. Hon säger, jag kommer snart tillbaks. Hon vände tillbaks därifrån hon kom. Jag tänkte att det var nog mest skoj, så jag fortsatte att cykla men då kom hon tillbaks, med en Subway macka. Jag tror den räddade dagen för mig.

Regnet slutade efter en stund och jag fortsatta. Den sista milen tänkte jag på var jag skulle kunna stanna för natten för att minimera tiden jag behövde för att cykla till vår mötesplats. Men ingenstans. Så jag slog upp tältet på Exxon mackens baksida. Med ägarens tillstånd. Efter kvällsmat och några öl var det inga problem att somna innan solen gått ner. Nästa morgon vaknade jag av väckarklockan redan 0430.

Jag hann precis äta färdigt och borsta tänderna när Jenny dök upp. Jenny var min guide för dagen. Hon var en erfaren guide från Everglade City. Vi körde iväg i hennes stora Dodge Tundra till startpunkten. När solen höll på att gå upp började vi paddla iväg. Det blev en fantastiskt dag med djurmöten, geografi, historia, biologi och allt annat som Jenny gav mig.   Vi paddlade mot tidvatten men efter några timmar vände det och vi flöt sakta med tidvattnet mot havet.  Jag fick se alligatorer, på nära håll, delfiner, tarpunfiskar, krabbor, en mangroveekorre och en väldigt stora mangroveträd.

Den sista biten var över öppet vatten till en ö som var bebodd fram till 60-talet. Numera var den övergiven men det fanns fornlämningar av hus, vattentankar, kyrkogård osv. Vi väntade där till vår båt kom för att hämta oss till Everglade City. Jenny körde mig halvvägs till Labelle. Efter att hon lämnat mig cyklade jag 11 km tills jag kom till Feldra. Där stannade jag utanför Shellmacken och slog upp tältet där i en liten dunge. Nej, ingen såg mig sova där.

Här någonstans gick kameran sönder så det blev inga bilder på en vecka. Sen köpte jag en enklare kamera för 35 dollar.

7 juni – 13 juni Florida och Georgia i ett värmetöcken

Jag fortsatte norrut. Det var varmt och det blev ännu varmare på eftermiddagen.  Det gick bra att cykla till lunchtid. Jag försökte cykla tidigt för att undvika den värsta hettan men det gick inte. Då började jag tillämpa 5 km systemet. cykla 5 km, ta paus dricka vatten och skölja huvudet med isvatten var femte kilometerDet gick bra för det fanns många servicebutiker utmed vägen. En natt stannade jag i skogen. Hoppades komma till Jesup dagen efter.

 

Jag lämnad Gardin tidigt. Ville komma långt innan eftermiddagshetten. Det var en bra cykeldag. Har stannat bakom en kyrka. Det stod biker friendly vid infarten till kyrkan. Jag tolkade som att det även gällde cyklister. Sen kom jag på att det nog avsåg motorcykel bikers. Där på baksidan fick bli mitt nattläger. Det var ett bra ställe. Vatten, el och till min förvåning lyckades jag fånga upp ett öppet wifi nät. 300 meter nedför vägen fanns en mack med mat och dricka. Den natten sov jag utanför mitt tält för det var 30 grader mitt på natten.

Den “biker friendly” kyrkan

20150611_165248

Jag försöker torka lakanet för den var fuktigt från föregående natt.

Jag hade lyckats komma i kontakt med Sonya på Warmshower för två dagar sen. Vi kom överens om att jag kunde sova en natt där. Det såg jag fram emot. Hade inte duschat på tio dager, sen jag lämnade Key West. Sonya var inte hemma så jag väntade utanför hennes hus.  Så småningom kom hon hem, men bara för att släppa in mig. Själv åkte hon tillbaks till jobbet. Jag duschade och rakade mig. Sen somnade jag i soffan. På kvällen körde vi till en Southern Buffe.

14 juni – 17 juni hettan är överväldigande

Jag lämnade Sonya i Richmond Hill och cyklade mot Savannah.Staden grundades  1733 och var den första koloniseringen av Georgia. Savannah är belägen i den östra delen av delstaten vid utloppet av floden Savannah River. Den är en betydande hamnstad och har så varit sedan grundandet då huvuddelen av produkter från den “Nya Världen” utskeppades över Savannah. Stadens historiska centrum är utformat som en rutnätsplan med en stor mängd boulevarder och lummiga torgplatser, och är känt som en av USA:s vackraste och mest välbevarade stadsmiljöer.  Så neutralt kan man beskriva Savannah. Men dess skönhet är bedövande.  Jag cyklade runt i den gamla centrum. Många gröna parker och många otroligt vackra hur från kolonialtiden. Det berättades för mig att anledningen att det finns många hus bevarade är att när nordstaterna skulle erövra Savannah flydde sydstatsarmén utan att bränna ner staden som var kutym under kriget.  Jag stannade 4 timmar i Savannah men staden förtjänar egentligen mycket mer tid.

20150614_090905

20150614_091420

20150614_091811 h

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20150614_092110

Jag lämnade det heta Georgia och kom in i det eta South Carolina. Ingen skillnad där inte.

20150614_113702

Jag kom till Furman, SC, den kvällen. Befolkning 286 personer 2000. Det var en varm kväll, nej het kväll. Jag spanade efter ett ställe att slå upp tältet efter 118 km cykling.  Det blev så att jag stannade bakom det lilla stadshuset.  Redan klockan 17 kom ungdomarna för att spela basketboll i parket bredvid stadshuset. Där stannade de till det började mörkna efter 21.  fanns en “recreation park”

furman town hall

Nästa dag kom jag till Orangeburg och Souther Lodge. Jag var bildligt talet kokt. Så kändes det i alla fall, så jag tog in påhotell. Lite senare på kvällen skulle jag köpa öl så jag gick över gatan till Conoco stationen. Döm om min förvåning när de vägrade sälja till mig för jag hade inget körkort att visa.

Här var det intensiv trafik av lastbilar med timmer på väg till ett pappersbruk. Bruket ägde också ett hus. Tyvärr kom jag inte in för det var stängt och “No Trespassing)

Efter Orangeburg kom stora fält med grödor. Jag kände igen majsen men inte det andra. Den natten sov jag i Dekalb baptist Church och deras park.

dekalb baptist church

Där hade jag både vatten och elektricitet. Jag kunde sova under ett tak. Jag rullade ut mitt liggunderlag där mellan borden och sov under ett tunt lakan. En spartansk födelsedagsfest. Festade till det med lite extra vatten.

DSCF0240

 

DSCF0243

jDet här är stadshuset i Westville, SC. Ett typiskt exempel på stadshus i den koloniala stilen med kolonner och friser.

18 juni – 21 juni North Carolina

DSCF0244

 

Jag följde Rd 601 vidare norrut. Mån om att undvika. Jag stannade till på en “convenience store” och började prata med en man. Han tyckte det var en fantastisk resa jag höll på med. Han var själv en cyklist så jag passade på att fråga om det fanns en cykelaffär i Salisbury. Han ringde till sin kompis som visste mer och jodå, på Main street fanns det en butik. Jag skyndade vidare och kom efter lite felcyklingar till Skinny wheels. De rättade upp mitt framhjul. Där träffade jag även på David Frezze, en långdistanscyklist. Vi började prata och dela erfarenheter och tips. Det visade sig att han cyklat från Maine till Key West året innan. Han hade även skrivit en bok om den upplevelsen. Han gav mig ett exemplar.

DSCF0249

DSCF0246

jag kom till Dobson omkring lunchtid. Satt på cykeln funderade på var jag kan köpa en lätt lunch när Chuck stannar mig. Kan jag få bjuda på lunch frågar han. Klart du får, tänkte jag och sa mer än gärna. Det visade sig att Chuch och hans fru var pensionerad lärare men numera RV-ägare. Sedan de slutat jobba har de kört omkring i USA för att titta på fåglar. Vi pratade en lång stund innan jag fortsatta.

20150619_131003

Jag kom till Mocksville efter 134 km. Trött varm och törstig stannade jag på en Shell station.  Tänkte gömma mig bakom några buskar. Sitter där och vilar när deputy sheriff Dave tankar sin bil. Åh svensk säger han, ser min flagga. Jodå han hade varit i Stockholm för mer än 20 åren med sin far som jobbat på Volvo truck global.  Föresten, jag tänker sova här säger jag. Jag tycker du ska cykla några km till. Då kommer du till ett övergivet bostadsområde med bara ett hus. Stanna där.

Jag cyklar dit, slår upp mitt tält på en övergiven tomt. Då kommer Dave tillbaka med en kollega. Det är den här killen jag menade sa han till sin kollega. Samtidigt kommer John som såg mig från sitt hus. Vi pratar en stund, polisen säger att om det blir regn inatt här kommer vi och tar in dig så jag inte blir blöt. Polisen åker iväg. Jag äter min smaklösa kvällsmat. Då kommer John tillbaks med sin stora bil. Säger, bättre du sover i vår trädgård det finns både orm och mygg här. Javisst, så utan vidare prat tog vi hela mitt tält och slängde in allt i bilen. Den natteb sov jag i deras trädgård. Det regnade inte men blixt och åska på avstånd.

Nu i South Carolina var väg 601 kuperad. Det blev ofta långsam uppförscykling och snabba nedförskörningar. Jag kom till Mount Airy bara för att stanna utanför en kyrka för att skyla mot regn. Det upphörde så småningom så jag fortsatte. Från Mount Airy tog jag väg 104 och 614. Och det blev en utmaning. Från 400 möh till 950 på 10 km.

Min pacemaker gick på full fart men jag kom till Blueridge Parkway milemark 182. Det betydde att jag hade 182 miles till Afton och Skydrive.

Digital Camera

Digital Camera

DSCF0248

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Där stannande jag den dagen.

DSCF0252

Det var långa uppförsbackar som tog timmar att komma uppför. Tur att det var långa nedförsbackar som tog minuter att cykla nedför. Jag kämpade verkligen för att komma uppåt. Cykeln kändes tyngre för varje timma på dagen. Min pacemaker hann inte med, mjölklsyra i benen så det värkte. Fick stanna ofta. Funderade på att slänga cykeln och ta buss till Boston. Men det övervägdes av glädjen av att rulla nedför i 55-60 km/h. Jag stannade ofta för att ta in de fantastiska vyerna. Långt där nere var Great Appalachian Valley. Jag kom till Roanoke efter 114 km. Stannade på Holiday Inn.

22- 24 juni Blue Ridge Parkway och Skydrive

Efter frukosten på Holiday Inn letade jag mig tillbaks till Blueridge Parkway.  Dagen blev lik den föregående. Oändligt långa klättringar och snabba utförskörningar.  Den här vägen är avstängd för alla tunga fordon. Därför används vägen av cyklister, motorcyklister och bilister. Naturupplevelsen var enastående.  Jag började fundera på varför den här vägen byggdes och givetvis hittade jag svaret senare på Wiki.

Rådjur på vägen

Digital Camera

Digital Camera

Digital Camera

Peak of Otter

Digital Camera

Jag mötte en hel del racercyklister och blev också upphunnen av andra. Vi pratade självfallet om cykling. Någonstans här mötte jag den första vandraren som gick Appalachian Trial. Den första var intressant att prata med. Den tionde inte lika intressant. På eftermiddagen kom en av de längsta klättringarna på denna resa. Jag slet som ett djur. Hjärtat gick på max men jag kom ingenstans. Några ögonblick funderade jag på att slänga cykeln och ta buss till Boston. Men efter uförskörningen till Otter Creek kändes det lite bättre. Jag kom till Ottar Creek Campground efter att rangers åkt för dagen. Jag passade givetvis på att stanna där utan att betala. På kvällen pratade jag med en pensionär som körde runt med sin camper. Hans stora intresse var inbördeskriget.

Digital Camera

Digital Camera

Ottar Creek Camping

Digital Camera

ottar Crek Camping

I afton fortsatte jag vidare på Skyline Drive

Digital Camera

Digital Camera

Jag lämnade campingen utan att betala. Tyckte inte det var värt 18 USD för en cementplatta och mygg. Dagen fortsatte som den föregående med mycket cykling uppför och nedförskörningar. Den kvällen lämnade jag vägen för att campa på Big Meadow Camp ground. För 20 USD fick jag en plats att slå upp tältet, möjlighet att duscha. Det mest intressanta var att jag var rekommenderad att lägga all min mat i en björnsäkert skåp.  Alltså fanns det björn där i skogarna.  Den natten rullade ett åskväder in över campingen. Ovanför tältet small det till och blixtrade.

Digital Camera

Digital Camera

Digital Camera

Digital Camera

 

Digital Camera

Digital Camera

Digital Camera

Digital Camera

Digital Camera

Digital Camera

Digital Camera

Digital Camera

Nästa dag kom jag till Front Royal efter en skön avslutning på 16 km nedförsbacke. Jag stannade på Super 8 motell. Oj vad skönt komma in i kylan.

25  juni – 29 juni Den blöta dagen

Det började bli svalare på morgonen nu när jag börjar närma mig Pennsylvania.  jag var på väg mot Harpers Ferry för att komma över Potomac. Det gick inte så bra för jag kom till Brunswich som ligger 40 km öster om Harpers Ferry. Där stannande jag på Brunswich family Camping.

 

brunswich family camping

Det kostade 8 dollar men de glömde bort mig på kvällen och jag lämnade stället tidigt dagen efter. Det blev några bra dagars cykling i Virginia. Jag hamnade på små landbygdsvägar som ibland övergick i grusvägar. Virgina har fantastiska vyer med stora egendomar. På många grådar såg jag stora häststall och stora bostadshus. Det syntes med all tydlighet att jag var nära Washington DC.

Digital Camera

Digital Camera

Digital Camera

Digital Camera

Digital Camera

Digital Camera

Digital Camera

Digital Camera

Digital Camera

Jag kom till Hanover på eftermiddagen. Hanover såg lite sliten ut.  Det började bli sent så planen blev att stanna på Coderus State Park lite utanför Hanover. Där mötte jag Kari Rouvinen.

Han var med i Ride Across America men bröt i Flagstaff. Eftersom han skulle lämna sin husbil i New York valde han att följa tävlingen ändå.

Den natten regnade det. Det började efter midnatt. Det regnade när jag vakndae. Jag låg i mitt tält väntade, och väntade och väntade lite till. Det blev lite bättre framåt 10 så jag packade ihop. Närde en liten förhoppning att regnet skulle upphöra. Började cykla mot York. Men det blev inte bättre snarare tvärtom. Det tog inte många minuter förrän kläderna var genomblöta.  Min plan att komma genom York och sova bakom en kyrka på landet fick revideras. Det blev Holiday in för 98 USD. Men det var skönt att krypa ner i ett varmt bad.  Senare på kvällen gick jag till Quaker Steak and Lube.  En märklig upplevelse. Det påminde om en bensinstation med gamla bilar och motorcyklar hängandes i taket. Allt dekorerat med nummerplåtar.  Maten var genomsnittlig men den lokal sommar alen desto bättre.

Regnet upphörde på kvällen så jag kunde fortsätta dagen efter med torra kläder. Målet var att komma till Lancaster och se en liten del av Amish kulturen och maten. Det var lördag och allt tycktes fullbokat. hade gjort lite efterforskning på motellet i York. Så det blev bara att jag stannade på en Plain & Fancy Farm Restaurant

Digital Camera

Jag hamnade tillsammans med en familj från New Jersey. Vi hade intressanta samtal om amish, cykling, USA och Sverige.  Amish maten är uppskattad av besökarna. Mest, tror jag, för att den är naturligt tillagad och med enkla smaker. Jag tyckte det påminde mycket om svensk husmanskost.

Digital Camera

Den kvällen tänkte jag stanna i Hibernia Park. Men så blev det inte.

Självklart såg jag att amish inte använde bilar utan körde fortfarande sina hästkärror. Dessa är dock moderna med belysning och skivbromsar.

Digital Camera

Notera den mörka asfalten, den är nedsliten av hästarnas stålskor

Istället hamnade jag bakom Cornerstone Fellowships kyrka i Coatesville.

Det  blev en spännande kväll.  Det var söndag kväll. Mässan var slut sen flera timmar tidigare. Men det visade sig att en familj bokat lokal för ett barnkalas. En dam med hund såg mig så jag vinkade till henne.  Mitt tält fanns mellan två förrådshus bakom kyrkan.  Barnen sprang ut på gräsmattan för att leka. Föräldrarna tittade på. Jag fick en känsla att de inte såg mitt tält. Annars borde någon kommit fram för att fråga vad jag gjorde där. När det mörknat svängde en bil upp mot förrådshusen och ljuset sken rakt in i tältet. Inte heller då tycktes de upptäcka mig.  Till slut lugnade det ner sig och jag kunde somna.

Måndag morgon och en ny dag framför mig. På små landbygdsvägar kom jag till Jacksonville. Inte den stora i Florida. Den här var en liten jordbruksby med knappt 100 invånare. Återigen använde jag mig av kyrkan för att få ett bra ställe att slå upp tältet. Vatten och el fanns från gymnastikhuset.

 

Digital Camera

30 juni – 1 juli Den regniga dagen

Det var en sån där dag jag inte gillar när jag cyklar. Det regnade och var uppehåll om vart annat. När jag cyklat en timme började det regna lätt. Jaja, lite regn dör man inte av, tänkte jag och fortsatte. Men det blev intensivare. Hittade skydd i ett häststall i 20 minuter. Fortsätter i två timmar till. Tar lunchpaus under ett tak. Och där blev jag i tre timmar. Det vräkte ner. Jag låg där och sov en stund. När det blev uppehåll fortsatte jag i tio minuter sen paus i ingången till en övergiven affärslokal. Fortsätter en stund till. Paus på verandan hos ett par som såg snälla ut. Nu hade jag cyklat 40 km och klockan var tre på eftermiddagen. Nu var det ett långt uppehåll och jag kom 30 km till. Inatt sov jag på baksidan av  United Lutheran Church i BrodheadsvilleTältet under ett litet tak vid bakdörren. Tur det för natten igenom regnade det.

Regnet upphörde tidigt på morgonen och det kändes friskt i luften. Det var omväxlande cykling med mycket klättring och nedförskörningar. Inga långa eller utmanande bara omväxlande.  Jag följde Delaware River och cyklade genom Delaware Water Gap Recreation Park. Det fanns en stig som gick längre in i parken parallellt med vägen. Jag provade den några kilometer men skyndade tillbaks till asfalten. Det blev för tungt.

Jag kom till Delaware and Hudson Canal County park i Cuddebackville. Det var en populär park för hela kvällen kom och gick det barnfamiljer, joggare och hundägare. Men till slut blev det tomt och jag kunde slå upp tältet i deras restställe under tak. Uppe tidigt nästa morgon för att komma iväg innan personalen kom med krav på betalning eller annat oväntat. Det blev lite oväntat. När jag just skulle iväg kom intendenten på sin golfbil förbi. Vi hejade och han försvann.  Sen kom han tillbaks för att se om jag var ok. Skulle behöva lite vatten sa jag. Kom med här så fixar vi det. Vi gick till hans kontor/kök.  Då ville han bjuda på kaffe och så blev det. Men det var ett intressant samtal.  Han lärde mig uttrycket TPT (trailer park trash). han var lite anti afroamerikaner och synnerhet unga. Skulle flytta till Fort Mayer Fl.  En intressant person.

2 juni – 5 juli Den stora katastrofen

I Wurtsburg tog jag höger mot Bloomington. Jag noterade att det fanns kosher affärer i centrum av Bloomington. Sen såg jag att det var Hasidiska judar.

Downtown_Bloomingburg,_NY

Mellan Bloomington och New Waltz var det otroligt vackert med bergskedjan i väster.

Digital Camera

 

 

Jag kom till New Waltz lagom till lunch. PLötsligt såg jag att The Gilded Otter, ett microbryggeri med restaurant.  jag passade på att prova deras sommar ale, den var godkänd.

Digital Camera

Här köpte jag en buff för jag trodde jag hade blivit av med den jag köpte i Waynesboro.  I Loyd kom jag till Hudson Valley Rail Trial   Efter en stund kom jag till promenadbron över Hudson. Som var den gamla järnvägsbron innan den renoverades. Jag stannade mitt på bron, tog några bilder, pratade med en kommunanställd miljöinspektör. Jag rullade vidare på Rail Trialen som nu hette Dutschess Rail Trial. Vem som avsågs vet jag inte men countyt hette Dutschess.

 

walkway över hudson

Det är här den stora katastrofen kom.  Ganska nöjd med att ha fyra dagar kvar ville jag ta ut extra pengar. Där i Pleasant Valley kom jag till till en bank med en ATM. Snopen, förvånad och arg på samma gång när jag insåg att mitt kort var borta. Gick så klart in på kontoret men ingen hjälp där.  Besviken fortsatte jag mot Pleasant Valley centrum utan att ha kommit på en lösning. Jag provade Chase bank för en internationell överföring men de kunde inte göra en sådan. Jag gick till nästa bank. Samma sak där. Men där nämndes Western Union som ett alternativ. Där öppnade jag ett konto i alla fall för att dagen fter kunna koppla mitt Swedbank konto till deras konto.  Jag satt utanför Dunkin Donuts och funderade på en lösning. Javisst, western union sa hon ju. Jag använde Dunkin donuts nät och förde över pengar till min svågers konto. (som jag hade inprogrammetat sen tidigare) mailade honom med instruktioner. Sen gick jag till A & P food store för att köpa en sexpack öl. Nu hade jag löst det ekonomiska problemet. Jag hade tidigare scoutat några kyrkor mitt i centrum för att övernatta bakom. Men de fungerade inte så jag slog upp tältet längst in på Cady Recreation Park, helt på det klara att hade polisen hittat mig hade de inte blivit glada. Men bakom ett hus med skogen bakom tältet och Whappinger Creek så var det en säker plats.

Jag kom till Torrington Jag hade en bra dag på cykeln.  Ett av de mest överraskande mötena var när jag mötte Mikael utanför Charlotte’s restaurant i Millbrook. En svensk som emigrerat och arbetat inom restaurangbranschen i New York sedan 70-talet innan han tog äver Charlotte’s. Vi pratade en lång stund och han gav mig frukt att äta under dagen.  Jag hade gott om tid och kunde ta det lungt de här tre sista dagarna. Från Torrington, självklart hade jag läger bakom en kyrka, fortsatte jag mot Shenipsit state forest. På kvällen hörde jag fyrverkerierna från Somers och andra ställen. Då förstod jag att det var fjärde juli, USAs nationaldag. “Vad gör man på nationaldagen?” frågade jag en man jag mötte på vägen. “Ingenting, man fräffar familjen, grillar och skjuter fyrverkerier” Kom tänka på Norges nationaldag, den känns lite mer meningsdfull.

Sista natten innan Boston kom jag till Upton State Park. Det kändes bra och dåligt att cykeluppleveler 2015 led mot sitt slut. Lite trött på den ensidiga pasta menyn och gröt på morgonen. Men skönt att komma hem snart tänkte jag.

Jag passade på att lämna ett minne i skogen till andra vandrare. Som ett tecken på uppskattning till alla de fina parker som finns i USA.

Som en hyllning till Boston Marathon tog jag omvägen över Hopkinton och följde Maratonbanan hela vägen in till Boston. På cykel så var banan ingen utmaning men den är säkert svår att bemästra som löpare. Jag kom till Friend Street Hostel edter 83 km. Det bästa med hostellet var dess centrala läge i North End.

6 juli -9 juli Boston

Jag var i Boston fyra dagar.  Jag gick väldigt mycket, åt mycket god mat och vilade

Första dagen tog jag tunnelbanan till Adam Smith bryggeri. Lite besviken när jag fick veta att deras lager inte förs i Boston utan i New Jersey.

20150707_104903 20150707_094942

Nästa dag tog jag hand om utmaningen att hitta en cykellåda att transportera hem cykeln i.  Jag gick till Community Bicycle Supply Store496 Tremont St. Där var de snälla att ge mig en låda. På kvällen gick jag till China Town för att smaka  kinesisk mat.

20150708_180509

20150708_183721

Tredje dagen gick jag Freedom Trial.  En promenad genom Bostons historia med fokus på självständighetsförklaringen.

20150709_130404

20150709_123426

20150709_123402

20150709_121344

20150709_121237

20150709_120516

20150708_142428

20150708_140141

20150709_131800

Sammanfattning

3316 km cykling

60 km bil

Längsta dagen: 134 km

kortaste: 11 km

Varmaste: säkert omkring 40 grader i mellersta Florida.

Kallast: 17 grader en regnig dag i Pennsylvania.

Högsta punkten: 1204 meter Virginia Blue Ridge Parkway

Högsta hastigheten: 74 km, Blue Ridge Parkway

Tappat/kvarglömt: handtaget till Trangia grytorna, Cykelbyxor, MasterCard (ovanligt lite för att vara mig)

Onödigaste inköpet: Buffpannbandet i New Waltz

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Comments are closed.